torsdag 6 september 2012

Facebookande- inte saklig grund för uppsägning

Det gäller att veta vilka vänner man tar in på sin Facebook-sida.
Själv har jag inga som själva har "vänner" på bortåt 1000 personer, med någon ung släkting som undantag. Vänner ska vara vänner eller i vart fall människor som man har någon anknytning till och inte ytliga bekanta.
Vad gör de som jobbar när arbetsgivaren vill bli vän på fb? Ja, det kan inte vara en lätt situation. De flesta känner nog att de inte kan säga nej till detta, och så kan det som sker ibland också ske, nämligen att folk blir uppsagda för det som de skriver där.

Fast nu gäller visst inte detta fullt ut. Domar i Arbetsdomstolen har gett de före detta anställda skadestånd.
Men, vad är det för tvångströjor man går i som anställd idag?

Jag fick ju själv inse hur förhållandena kunde vara i en s-kommun, där jag satt med två varningar som lärare efter det att jag hade gett hals om missförhållanden.(för så var det faktiskt!) Man skulle vara tyst och ställa in sig i ledet!

Människor försöker ju ofta tysta dem som kommer med obehagliga sanningar. Detta finns det massor av exempel på i nutid och i det förgångna. Man får fundera över vad man är beredd att offra, sitt samvete eller sin trygghet på  arbetsplatsen.

Whistle-blowers på en arbetsplats har ofta andra anställda med sig i början av sitt visslande, men när det hettar till har nog de flesta märkt hur tomt det blir runt dem.
En dag ska jag sätta mina egna varningar i ram på väggen (om jag nu kan hitta dem) och varje gång jag känner mig missmodig och feg ska jag titta på dem, som ju är bevis på att det fanns tider då jag vågade ge hals!

Inga kommentarer: