Svart och vitt, inte svart ELLER vitt, så kan man kanske beskriva tillstånden, där man hela tiden tror att man ska landa i enbart vitt, vilket man sällan gör. Till slut inser man att det bara finns en väg, frågan är bara hur man går den.
I morse var det en sådan där svart morgon, då stegen kändes så tunga, så tunga och människovärdet kändes i botten.
Då, på ett underligt sätt hände något. Först hade någon gett turistbyrån och oss guider "Dagens ros" för årets stadsvandringar, och sedan kom den verkliga ljusglimten när jag fick ett brev från en av skrivarklubbarna med ett personligt, handskrivet brev med beröm för det jag skrivit och en önskan om att jag skulle komma på mötena, som jag inte har besökt så ofta där. Jag är med i två skrivarklubbar.
Detta kom som på beställning! Och jag tänkte att det finns nog en Gud, som känner våra behov och hjälper oss att hitta vägarna.
För nog måste vägarna vara att verka i de sammanhang där man uppskattas och gör skillnad! Inte i de sammanhang där man ska besegras i en ständig maktkamp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar