En del människor måste hela tiden producera åsikter. Detta gäller till exempel ledarskribenter på dagstidningar. Det är som dagligt bloggande, fast kvalitetskraven är naturligtvis högre.
Själv har jag debatterat i många år, men då i ämnen som jag känner till. Idag har jag för övrigt en insändare på BLT debatt i vart fall i papperstidningen.
Men för mig finns det gränser. Jag far inte ut på en massa olika bloggar och känner mig tvungen att delta i varje debatt som förekommer där, utan jag håller mig mestadels - med några få undantag på bloggar - till min egen blogg.
Ibland kan man se hur åsiktsmaskinerna liksom inte har någon hejd på sig. Det produceras tankar och idéer, så man kan bli yr av mindre. Men det finns en gräns mellan att vara proffstyckare och att lida av tvångsmässigt bloggande/ facebookande/yttrande.
När den gränsen- som man kanske inte ens själv inser- är överskriden, då är det hög tid att söka professionell psykisk hjälp!
Precis som vid andra former av missbruk, för det är strängar på samma lyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar