Svenska kyrkan är som den är. På många sätt är den inkluderande på ett sätt som många av oss uppskattar. På ett annat sätt känns den svajig, otydlig och alltför trendig.
När K.G.Hammar gick i täten för ett upprop för att ALLA illegala invandrare i Sverige, som alltså hade nekats asyl, skulle få denna, var vi nog många som undrade vad han sysslade med. Vi har ju trots allt en reglerad invandring!
När Åke Bonnier börjar sväva ut i otydliga ordalag om polyamorösa förhållanden och använder ordet "hen" som tillägg till han och hon, känns detta för mig inte alls som om han går i täten för en utökad tolerans, utan snarare som att han sträcker upp ett finger för att känna vart vinden blåser.
En inkluderande kyrka vill vi nog alla ha. Men en trendig kyrka tror jag gräver sin egen grav.
Och är det inte så att ju mera oerfarna människor är desto mera benägna kan de vara att vara gränslösa, för de känner inte av normala gränser och vill så otroligt gärna bli accepterade!
Dessutom så är det ju så att definitionen "hen" innebär ett avståndstagande från manligt eller kvinnligt. Hur många av oss känner oss helt manliga eller helt kvinnliga?
Själv känner jag mig ganska så macho ibland.
Jag ska kanske också skriva mig som en Hen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar