En mycket klok fråga

Häromdagen fick jag en fråga som verkligen fick mig att tänka till om det där med övervikt. En gammal väninna ville se hur jag såg ut, och så skickade jag över ett kort. När hon såg mig senast var jag smal, men det var en del år sedan nu.
Jo, hon kunde konstatera att jag hade ökad volym, men tyckte att jag var mig lik. Det gläder en gammal människa!

Men, så ställde hon en fråga som nog ingen annan gjort.
Hon frågade nämligen
- Vad äter du?

Denna enkla fråga var totalt befriande för mig. Här var det inte tal om vad jag gjorde och inte gjorde, hur jag skulle äta eller några psykologiska finesser om tröstätning och sådant.
Enkelt och konkret fick hon mig faktiskt att inse att det är ju inte jag som är fel, utan maten! Okey, det är jag som stoppar i mig just den maten, men det är faktiskt MATEN som är fel!

Undrar om hon inte hjälpte mig, för finns det några som blir så skuldbelagda och nedvärderade i sin karaktär som överviktiga personer? Där är det verkligen fritt fram att kritisera!

En dag ska jag börja tala om för magra och rynkiga personer att de bör äta mer...

Som den där magra och torra människan på tv ikväll (minns inte varifrån hon var)  som informerade om att vi blev tjockare och tjockare i det här landet. Vem vill se ut som hon själv, det måste ju få vilken karl som helst att bli kall som en fisk!?

Denna staty av Marianne Lindberg de Geer står utanför Konserthuset i Växjö.