Sanningen när det gäller att bli utgiven på svenska förlag idag är nog att man ska vara rätt i tiden.
Rätt i tiden är man inte om man är en gammal, borgerlig kvinna, uppvuxen i ett skyddat villaområde i en av landets större städer.
Då är ens erfarenheter tydligen ointressanta. Jag vet att jag har skrivit detta förr, men det är värt att upprepa.
Man har liksom inte rekvisitan; man är inte före detta narkoman, alkoholist eller hora, föräldrarna har inte supit eller slagit en, man har ingen fattig uppväxt, och man har inte själv gjort någon klassresa. Den gjordes i äldre generationer i mitt fall.
Så vad har jag att komma med? Vem bryr sig om uppväxten i skyddade områden i ett villaområde med höga häckar, eller de erfarenheter folk som bor i sådana gör som unga och som färgar livssynen senare i livet.
Så egentligen borde man väl ge upp om att bli utgiven på vanliga, mer eller mindre socialistiskt präglade förlag, eller på förlag där endast de som skriver om blod som flyter när folk mördar varandra har en plats.
Men frågan är vart den svenska "litteraturen" är på väg. Gäller litteraturen inte mer än att vara säljbar i tiden? Inte tror då jag att en del av de böcker som lanseras idag har en chans att överleva till i morgon. Fast detta är kanske totalt betydelselöst i en miljö där lönsamheten helt verkar styra. Och jag ger nog snart upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar