Svenska kyrkan, men för vem?

Det blir nästan alltid så att jag blir irriterad över gudstjänsterna på julen, vare sig jag är där eller inte.
Nu har de i alla fall annonserat det där jippot för barn på julaftonen här i församlingen som en barnföreställning (ja, vad är det annars?). Det är väl julens föreställning för de mindre, så lär de sig att historien om Jesusbarnet är en saga. Vad ska de annars tro?
För två år sedan var Mr och jag där, men då var det inte annonserat som ett jippo för barn, och jag hade trott att det var en julbön och kände mig lurad.
Julottan är väl ofta grädde på moset för dem som vill fira en "riktig" jul. Hit kommer bussar med folk från Brunnen, och jag vet hur det var när jag var reseledare på julen. Då skulle man iväg på julotta. Men för de flesta har det nog inte så stor religiös innebörd.
På Annandag jul har man här för att fylla kyrkan en konsert i stället för en gudstjänst eller mässa. På Martyrernas dag! Borde det inte vara mässa? Fast det är väl roligare att se en välfylld kyrka.

Och så gemenskapen i församlingen under juldagarna? I Kallinge, 1,5 mil härifrån hade de julfest med julmat, musik och julklappar på julaftonen. Hur skulle då gamla utan bil härifrån ta sig dit?

Nej, här har inte ens varit så mycket som en gemensam kopp kaffe i församlingen. Verkligen botten! Förr hade man gudstjänst med lite julmat den 27 december i församlingshemmet, men det finns tydligen inte kvar.

Eftersom jag kastade om mina planer och bestämde mig för att stanna här i byn över julen i stället för att köra till Stockholm, tänkte jag att jag kan ju alltid gå ner och prata med några i församlingen. Nej, det gick inte alls, för där hade man satsat på ensidig underhållning! Där skulle ensamma människor sitta enbart som åskådare. Så bygger man församlingar inom Svenska kyrkan ibland! Eller?