Vi växte upp i en sorts storfamilj, min bror och jag. Detta genom att mostrarna hade villa mittemot vår. Där bodde också mormor (morfar var död) och en morbror. Alltså tre mostrar, en morbror och mormor, som dog 1963 när jag nästan var 20 år gammal.
Så gick man emellan villorna för de stora trädgårdarna vette mot varandra och det fanns ett hål i häcken som man passerade genom.
Det var alltid mycket folk. På julen kom mostern och morbrodern från Lund och ofta mostern, morbrodern och kusinen från Stockholm.
Kanske är det med den uppväxten i bagaget som jag har kommit att uppskatta ensamheten. Den är lugnast.
Hur är det idag?
Jo, jag har stor släkt. En del är i Stockholm, andra i Skåne.
De har faktiskt med tiden blivit så många att det inte skulle gå för mig att bjuda ihop dem alla.
Så kan det också gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar