Vi vet ju alla att det finns människor som på något sätt inte hänger med i utvecklingen i samhället. Det behöver inte vara de allra äldsta. Man liksom tvärar.
Så var det bland en del högstadielärare. De hade ett stort förakt för politiker. Dessa var liksom en egen grupp,hopklumpade, formade i samma mönster, och de ansågs inte begripa någonting, oavsett deras kompetens eller bakgrund. De var idioterna som beslutade över dem som verkligen kunde och begrep något, nämligen dessa lärare själva.
Samma situation har vi ju i Svenska kyrkan. Kyrkopolitikerna verkar vara något som katten har släpat in i kyrkan om man lyssnar på en del präster och anställda. Givetvis håller inte denna bild alls om man vet hur kyrkopolitiken ser ut inifrån. Det är ju ofta människor som är engagerade i kyrkan som finns i sådana sammanhang. Och i kyrkomötet sitter många präster!
Men hur ska ett demokratiskt samhälle fungera om vi inte har politiker? Är de här människorna emot demokratin?
Sedan finns det folk som inte gillar journalister, och så finns det de som hatar journalister. Trots detta kan jag garantera att de både läser tidningar och lyssnar på nyheter och andra program, gjorda av journalister. Några få, som står för de stora rubrikerna i kvällstidningarna, får stå som modeller för hela journalistkåren. Och till och med kvällstidningarna gräver ju ofta fram mycket relevanta saker.
Om man själv har råkat illa ut, kan man kanske ha en viss förståelse för inställningen. Men å andra sidan är det ju knappast en reporters fel om man har skit i sitt bagage! Och nog är det relevant att gräva fram sådant och lägga det i ljuset om det gäller förtroendevalda som ska fatta beslut om medborgarna.
Man måste vara trovärdig!
2 kommentarer:
Du blandar ihop trovärdighet och rättrådighet. Det senaste krävs om ma ska ta beslut om medborgarna. Du försöker ge journalister ett "uppdrag" som de inte har, nämligen att avgöra vem som är valbar. Om journalister ska avgöra vilka som i praktiken är valbara, så är det en allvarlig inskränkning av demokratin. Syftet hos journalisterna är sällan så ädelt, som de själva försöker ge sken av. Det handlar mest om att tjäna pengar. Vem grankar "granskarna"? Du kan inte säga att det gör PO, eftersom PO:s beteende att uppträda som om man vore en myndighet är snudd på brottet "föregivande av allmän ställning". Det är exempelvis när någon falskeligen påstår sig vara polis. Syftet med PO är att förebygga att det bildas en myndighet med uppgift att beivra övergrepp, som begås av journalister, genom att lura i folk att en sådan myndighet redan finns och att friande PO-beslut har tagits efter prövning i laga former. Det är väl inte heller många som gör polisanmälan, eller ens vet att man kan göra det, efter friande PO-beslut.
Jag blandar inte alls ihop någonting.
Den här kommentaren står så klart den som har skrivit den för. Jag anser nog inte att den har så mycket med verkligheten att göra.
Självklart har journalister en granskande funktion. De ska väl göra annat än referera prins/prinsessbröllop. Om sedan deras granskning innebär att någon inte blir vald, eller inte kan sitta kvar på sitt uppdrag, så är ju inte detta journalisternas fel, utan då är det fel person som är vald eller som skulle väljas.
Skicka en kommentar