Idag ska jag nästan vara feministisk, fastän jag inte alls räknar mig som feminist. Nästan tvärtom, så tror jag att mansrollen egentligen är den mest förtryckta.
Men jag tänker tillbaka på mitt liv så finns det nog en hel del som jag hade gjort annorlunda om jag hade fått leva om det, men en sak är jag idag tacksam över. Jag jobbade alltid heltid och när jag efter sex års lärarjobb kom in på en lärarhögskola som låg fyrtio mil bort, så tog jag tillfället, trots att det var svårt med små barn hemma, och gick utbildningen. Den gången insåg jag behovet av den utbildningen, och den var på den tiden mycket svår att komma in på, för den var eftersökt.
Och så åkte jag hem varje veckoslut och eftersom jag gick vår-höst hade jag en lång sommar hemma hos barnen.
Men detta obekväma gav mig, trots allt, möjligheten att vara självständig och kunna försörja mig själv. Detta är ju faktiskt förutsättningen för en frigörelse eller för ett självständigt liv.
Jag tänker ibland på den generation som min mor tillhörde, där många inte hade något val. De fick stanna där de var, även om de hade velat lämna förhållandena.
¨
Det är inte alltid lätt att leva ensam, men det är mycket, mycket värre att leva i destruktiva relationer eller i relationer, där man helt enkelt har vuxit ifrån varandra och blivit alltför olika för att det ska kunna fungera. Man får välja när man kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar