Om min salig far, under min uppväxt, hade deklarerat för sin familj att han hade insett att han var född i "fel kropp", hade vi nog ansett honom som totalt galen, och jag tror att risken för att jag själv skulle ha hamnat på hispan, när min far plötsligt blev förvandlad till något som skulle föreställa en kvinna (för man kan ju inte byta kön fullt ut egentligen!) hade nog varit stor. Vilken mardröm!
Hur mår familjerna till människor som förvandlas på det sättet?
I Karlskrona ska man ha en Pridefestival, ett sådant där jippo som förmodligen mera motverkar än gagnar synen på helt vanliga homosexuella par. För det är väl inte någon sorts lössläppt gaykultur som Fredrikskyrkan vill hylla och driva?
Då ska en känd f.d. manlig präst, som har bytt kön, framträda och tala om hur det är att "komma ut", som om den naturliga följden av att "komma ut" vore att byta kön.
Jag tycker synd om familjerna till dem som har bytt kön. Och jag förstår inte alls att man inte är tacksam över den kropp som Gud har gett en! En del kvinnor som försöker bli män, vill dock ha kvar möjligheten att få barn! Och det får de ju nu med gällande lagstiftning. Så mera män än så blev de inte! Och hur ser deras snoppar ut? Jag måste säga att jag undrar! Kan man vara man utan en snopp? En gravid man?
Är inte världen tillräckligt problematisk för att man ska ha tid att ägna sig åt sådana psykologiska avvikelser och dessutom sätta igång att hylla dem som gör det! Se lidandet i kölvattnet i stället!
Men detta är nog inget värt i jämförelse med individens rätt till någon sorts falskt självförverkligande, för, som sagt, man kan inte byta kön fullt ut! I själva verket är man ju varken kvinna eller man efter ett så kallat könsbyte. Kan detta tillstånd vara så eftertraktansvärt? Märkligt samhälle vi lever i, är det inte det?
Och idéerna sprider sig. Nu har ju till och med barn hyllats för att de säger sig ha upptäckt att de är i fel kropp!
Låt oss stoppa detta vansinne!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar