brukade min salig mor säga. Och man kan inte heller blåsa liv i aska. Det som är dött känslomässigt är dött. I vart fall för mig!
Jag förstår alltså inte hur man kan dyka upp efter flera månader och verka tro att det hela har varit någon sorts paus. Ett tillfälligt uppehåll. Och dessutom ha mage att offentligt uppträda (i bloggvärlden) som om vi fortfarande hade någon sorts relation.
Det har vi inte! Det är länge sedan vi hade det nu.
Och skälet är inte ett utan många. Långvarig splittring sade man visst förr som orsak till skilsmässor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar