Det är lätt att dupera...

Igår frångick jag min avsikt att inte debattera på Bloggardag, för jag tyckte att debatten där gick överstyr. Anledningen var att man debatterade,eller rättare sagt - som det ofta är där- spridde lovord över en artikel av Sofia Lilly Jönsson, kulturskribent, som hon hade fått publicerad i Dagen om förhållandena i domkyrkoförsamlingen i Visby.
Jag anser att syftet bakom artikeln måste ha varit att få ärendet om den påkragade prästen i nytt ljus genom att visa på missförhållanden i domkyrkoförsamlingen och i förhållandet mellan biskopen och denna.

Givetvis känner jag varken till förhållandena i domkyrkoförsamlingen eller hur domprosten fungerar. Men så pass mycket journalistisk erfarenhet och utbildning har jag nog att jag kan se bristerna i artikeln. Syftet är helt klart smutskastning av personer och bara detta är anmärkningsvärt.

Sofia Lilly Jönsson har sitt eget sätt att tolka verkligheten. Hon tror att alla församlingsmedlemmar har arbetsgivaransvar för de anställda i församlingen, men att de har lagt detta arbetsgivaransvar på de förtroendevalda. Ja, ja, man kan ju tolka juridiken hur man vill...

Hon tycker också att det är konstigt att det bara är en person på en arbetsplats som håller i mediakontakter, något som nog snarast är regel än undantag.
Hon drar paralleller mellan domkapitlet och Högsta domstolen ifråga om rollerna. Inte illa för Visby domkapitel, eller hur? Fast kanske inte relevant!
Hon verkar inte tycka att det är det minsta konstigt att en biskop blandar sig i en församlings interna beslut!
Och hon skriver om en arbetsledare, som inte är präst, som om detta vore mot gällande ordning och regler, vilket det inte är.

Hon återger direktcitat på vad som har sagts i samtal mellan personer på hörsägen, för hon har väl inte varit närvarande? Gör man så som en riktig journalist?
En del saker är känslomässigt dravel, som i en veckotidning, med beskrivning av ledsna  och oroliga människor. Att berätta hur en kvinna rusar in gråtande i en lokal- utan att själv ha sett detta- är inte heller acceptabelt, anser jag. Alltför mycket i artikeln går på hörsägen från ett håll, det vill säga från dem som kritiserar ledningen. 
Och att återge att någon har sagt om en annan att om hon hade varit katt, då hade hon för länge sedan förbrukat sina nio liv, måste ju få en att undra vad detta är för skriverier! Skvaller och trams!

Dagen har granskat "hemliga dokument"! Hoppsan! Var de inte mera hemliga?

 Ja, Sofia till och med kommenterar domprostens facebook- bild vad hon nu har med den att göra! Löjligt!

I beskrivningen av vad som händer med alla ledsna människor som förflyttas, framgår det inte att detta väl knappast kan vara domprostens eget beslut! Har han verkligen en så vidlyftig delegation? Det måste ju bygga på besparingskrav och beslut i domkyrkoförsamlingen, eller hur? Det är inte lätt att vara arbetsgivarens representant och få klä skott för besluten!
I artikeln stod att två präster fick byta plats. I kommentarerna på Bloggardag blev detta till att de hade fått "byta plats över en natt"! Så läser folk! 

Men, min stora invändning är naturligtvis att om man som journalist gör en sådan här granskning, då intervjuar man även dem som kritiseras. Detta hör till "god publicistisk sed". Att det kommer ett genmäle efteråt i en annan artikel kan inte ersätta hur man som seriös reporter bör arbeta!
Här ser man tydligt den bristande kompetensen!

Det är vanligt att människor utan adekvat journalistutbildning arbetar som journalister. Och det kan de väl göra när det gäller att skriva fackartiklar.
Men granskande journalistik ska man nog överlämna åt proffsen, tror  jag! Annars kan det bli så här tokigt!
Det finns ju också hemma-hos reportage, som man kan ägna sig åt.