I samband med detta hittade jag debatter, som jag hade kopierat. De var från 2010 i januari och senaste exet deltog också. Men då var han inget ex, utan endast en kommentator på bloggar. Fast på något sätt tilltalade vi tydligen varandra för därifrån gick vi över till att kommentera på varandras bloggar, och sedan skrev han något där på min födelsedag. Han stod med namnet, men det finns flera med det namnet, och något mera om honom personligen framgick inte, så jag blev lite nyfiken och skickade ett mejl. Adressen fick jag nog från hans kommentarer. Ja, sedan rullade det på. Det var faktiskt inte alls tänkt som en invit från min sida, men det kanske tolkades så. Ja, så blev det ju flera år av det hela...
Vad ska man kalla det? Intermittent krig? Med återkommande lugnare perioder. Men till slut var jag helt matt! Kraften var slut.
En del kommentatorer lär man känna. Jag har haft kontakt med flera mera privat; Birgitta, Vally, som också är på facebook, och med kyrksyster till exempel. Ja, även Anna och jag har växlat synpunkter de senaste dagarna på meddelande.
Men så finns det andra, som jag gärna skulle vilja prata med, fast de sitter så fast i sina svarta huvor, så man skulle kunna tro att dessa var fastklistrade. Vad kan hända vid ett telefonsamtal till exempel?
Ja, man vet kanske inte vad häxor kan hitta på? Men den här häxan är faktiskt 72 år, så häxkraften har säkert gått ur!
Nog är det lite absurt att man i åratal kan utbyta tankar och åsikter till hälften anonymt? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar