Det finns säkert många, som jag känner till, som inte hade levt idag om den abortlag vi nu har hade funnits när deras mödrar blev gravida.
På många håll var det en stor skam att bli gravid före äktenskapet, och i vissa fall fanns kanske ingen känd far.
Själv är jag fri från de misstankarna. Jag föddes när mina föräldrar hade varit gifta i fem år och var mycket efterlängtad.
Detta betyder naturligtvis inte att ett sådant barn blir mera älskat än ett som inte är planerat. Kärleken till barnet har nog väldigt lite med planeringen att göra.
Många vittnar om att ett från början ovälkommet barn har blivit ett mycket kärt barn när det väl är fött.
Och, självklart, ska inte vi människor sätta oss till doms över andras liv. Däremot kan man ju ha synpunkter på vid vilken tidpunkt i en graviditet som man har rätt att ta bort fostret.
Jag hör definitivt till dem som menar att abortgränsen måste sänkas för att bli moraliskt försvarbar. Det är inte rimligt att abortera foster som i stort sett är livsdugliga.
Och jag tycker att min rubrik till det här inlägget är värt att fundera över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar