På något sätt lever min barndoms långfredagar kvar i mig. Då var alla nöjen stängda, och man skulle vara i stillhet.
När jag arbetade som reseledare i Tyskland i slutet på 1980-talet stängdes musiken kl. 24 på skärtorsdagen, instrumenten täcktes med svart tyg, och sedan var det tyst på långfredagen. Då hade vi redan tagit bort nöjesförbudet i Sverige. Tror detta var 1969.
Ikväll såg jag på gudstjänsten från Colosseum i Rom. Så fin den var! Och jag var mycket nöjd med att jag förstod både italienskan och latinet, även om översättaren störde mig en del.
På Colosseum träffade jag den italienare som jag sedan var förlovad med i två år i 20-års åldern. Där förlovade vi oss också.
Ibland tänker jag på att vägen jag i stället valde, att stanna här, ju gjorde att jag fick ett helt annat liv. Hur hade livet annars blivit?
Vi tar de små stegen, tror vi kanske, medan vi i själva verket tar jättekliv i våra liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar