Folkpartiet verkar onekligen vara i kris. SD har gått framåt de senaste åren. Nu ska det bli spännande att se vad som händer med KD:s nya, tydliga partiledare.
Jag tror inte att Folkpartiet har en dålig politik, men jag tror att tiden har gått ifrån dem. Det verkar ju onekligen som om tydlighet och klarhet är mera gångbart än någon sorts flum, där allt är möjligt.
Och ändå är FP så motsägelsefulla. Hur kan man i ett parti som ska vara liberalt vilja tvinga föräldrarna att dela sin föräldraledighet på ett visst sätt? Rimmar detta med liberalism?
Man hyllar yttrandefriheten, säger man. Trots detta uteslöt de en av medlemmarna efter en insändare om att man borde tänka på hur mycket invandring vi tål. En fullt berättigad tanke. Men hon åkte ut, inte bara bort från listorna, där hon stod högt, utan hon blev utesluten ur partiet.
Nu börjar en falang inom Nya Moderaterna vilken ska stå för större öppenhet plädera för månggifte. Ja, det faller kanske i god jord i ett land där muslimerna ökar. Detta måste ju falla en del muslimska män i smaken.
Fast nu tror jag att dessa moderater är ute på mycket djupt vatten, där det finns uppenbar risk att drunkna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar