Egentligen borde man inte läsa D.Sandahls blogg, i vart fall inte jag, om jag vill vara på gott humör, för något mera destruktivt får man väl leta efter.
Flera kommentatorer påminner mig om min gamle katt, som måste kräkas för att få upp sina hårtussar från pälsen. För nog är det som om dessa ständiga kverulanter verkar ha något inom sig som de måste få upp.
Att en kyrkopolitiker hela tiden försöker tala väl om Svenska kyrkan och för detta får otaliga mobbningstilltal med hånfulla antydningar på sitt namn, gör väl inte stilen bättre precis.
Sedan har vi den där medelålders kvinnan som dyker upp med jämna mellanrum, när hon verkar ha hämtat andan från påhoppen på sig, och som bara verkar ha genustänkande och sex i huvudet. Vad som än skrivs landar hon nämligen på något som är sexrelaterat. Intressant fenomen för en terapeut eller liknande!
Men det allra mest osmakliga på den bloggen är väl - förutom allt förtal och alla nedvärderingar av ämbetsbröder och systrar- omhuldandet av dem som begått sexuella övergrepp genom att man försöker bortförklara, komma med konstiga jämförelser med Guds förlåtelse och i stället angriper dem som inte vill se sådana inom Svenska kyrkan.
Just nu handlar det alltså - som jag tidigare har skrivit om -om den sexmissbrukande prästen på Gotland, som trots att han som gift förförde unga tjejer i kyrkans källare och fortsatte att skicka sms till dem efter sin prästtid, nu har återfått den prästkrage som han själv tog av sig år 2008.
Tidigare var det ett fall med en kommunpolitiker i södra Stockholm som hade köpt sex av en ung kvinna - ja, om jag inte missminner mig hade han till och med förmedlat sexköp till andra. Han var omsvept av många omtankar av skribenterna på den bloggen.
Detta är en otäck moral! Den påminner om alla sexskandaler som har förekommit inom Katolska kyrkan. Men moralen är kanske inte bättre hos Svenska kyrkans ämbetsmän!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar