Jag får lite kalla kårar när någon talar om en ämbetsinnehavare i Svenska kyrkan som snäll och rar.
Det påminner mig om när jag var reseledare i Hamburg och en kväll gick från hotellet med gruppen för att besöka en restaurang. Jag hade inget paraply som visade var jag var ( det hade jag alltid efter den händelsen) och när jag kom fram och vände mig om på den överfulla trottoaren fanns endast några få gäster kvar, de andra hade jag förlorat på vägen. Så dem fick jag gå tillbaka och leta upp!
Så var det vid konflikter i kyrkan med de där som var så snälla och rara. När man vände sig om fanns inte de som man hade trott var ens vänner där. De var alldeles för snälla och rara för att våga ta ställning, till och med för dem som räknade med deras stöd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar