Vår far var ganska lyxig i sina vanor, utan att på något sätt vara förmögen. Vi handlade i Malmös dyraste affärer, och jag hade mycket fina kläder som barn och ung. Och när jag hade gift mig tyckte min far synd om oss fattiga studenter, så han köpte en päls till mig som vi fick betala av. Men den var varm och skön! Och på den tiden fick man ha päls.
Annars skulle man vara anspråkslös som student. Vi hade en sådan där liten Renault som annonserades med fem dörrar. Enkel och spartansk, men helt ny! Och så hade vi gamla ommålade möbler och enkla sängar tills vi köpte en stor dux-dubbelsäng för stora pengar. Så det var vår lilla pudel, min nutria-päls och duxsängen som var lyxen.
Jag tror att jag genom min uppväxt blev fri från lyxbegär, för idag är jag faktiskt väldigt enkel i mina vanor. Jo, jag har ett bra boende, och fler rum än jag behöver. Jag köper den mat jag vill ha, har en gammal bil, men lever för övrigt enkelt.
Det har nästan blivit en sport. Man kan få väldigt mycket gratis om man ser sig om. Klockor och väskor betalar jag aldrig mycket för numera. Det finns alltid firmor som delar ut eller säljer sådant billigt.
Jag har för närvarande fyra klockor i olika färger på armbanden som ska matcha kläder och skor. Klockor för tiotusentals kronor väcker enbart mitt löje. Mina billiga klockor ser mycket trevliga ut och visar tiden korrekt! Och inte behöver jag förtvivla om jag tappar bort dem.
Det gjorde jag häromkvällen med en av dem, men jag hittade den igen, där den hade trillat ner på golvet och lagt sig på ett osynligt ställe.
Man kan faktiskt få lite guldkant på tillvaron utan mycket pengar, ja, till och med om man har endast lite pengar. Det är inte de dyra vanorna som skapar livskvalitén! Och naturen är gratis!
Fortsatt trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar