Då gäller det att välja rätt, så att man inte dräneras. Och att välja rätt betyder att göra saker som ger energi och att träffa och ha kontakt med människor som lyfter en och inte sänker en.
Ett år har gått sedan mitt liv på något sätt tömdes på kraft. Det började med informationen om ett oväntat dödsfall, då en god vän sedan många år hade lämnat jordelivet utan att jag hade vetat det på en månad. Det blev som en knock-out. Därefter vek sig mitt ena ben plötsligt efter en lång bilkörning på påsken, och jag hade jättesvårt att röra mig månader, ja, nästan ett helt år, framåt.
Efter sommaren blev det så helt tydligt- inte minst framåt jul- att jag inte längre orkade leva i den relation som jag hade försökt leva i under nästan fem års tid.
Då stod plötsligt behovet av livgivande kontakter- utan maktkamper- fullständigt klart för mig. Det kändes som att jag höll på att gå under!
Denna insikt om omgivningens betydelse gör att man blir tvungen att lämna sammanhang som tar ens förmåga att växa eller till och med som får en att sjunka mentalt.
Det handlar om självbevarelsedrift! Vägen tillbaka till syre och luft kan kännas knepig och osäker, för har man levt i en ständig fight har även detta blivit en slags livsluft, även om den inte ger syre som man får liv av.
Sakta, sakta kan man börja inse att livet kanske inte är vid sitt absoluta slut, som det känns när man är nere, utan att det finns ljus och värme i tillvaron.
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar