Det är ju vanligt idag att människor träffas sent i livet och slår sig ihop. Men ändå blir det på något sätt en halv människa man får in i sitt liv. Man har inte bakgrunden, har aldrig träffat de döda föräldrarna, kanske får man aldrig möjlighet att se barndoms- och uppväxtmiljön.
Eftersom jag har så många gamla relationer kvar (frånsett alla de som är döda) märker jag skillnaden när det är någon som jag har följt sedan barndomen och/eller ungdomen.
Man har träffat varandras föräldrar och syskon när de var unga, sett hemmiljön och ens anhöriga har träffat vederbörande.
Det är egentligen en stor gåva att ha kvar dessa gamla kontakter i livet.
Idag har det varit en hopplöst seg dag igen. Vaknade med 100 i puls i morse, och det tog säkert en timme innan pulsen var normal. Och jag hade inte sovit länge när jag vaknade.
Det har blåst så pass mycket idag att jag inte vågade gå ut. Man vet ju inte om man får en takpanna eller en trädgren i huvudet. Hoppas energin strömmar till i morgon! Jag behöver den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar