Jag skulle aldrig hylla Charlie Hebdo för deras publiceringar.
Och jag förstår dem som kritiserar att de nu får ett pris i USA.
Tanken med yttrandefriheten är naturligtvis att människor inte ska tvingas leva under förtryck, utan våga yttra sig om missförhållanden. Tanken är väl inte att man ska föra någon sorts krig genom att såra och kränka människors mest heliga och inbilla andra att detta är ens självklara rätt i yttrandefrihetens namn. Då har saker ballat ur ordentligt.
Därmed givetvis inte sagt att någon har rätten att skjuta journalisterna om de tar anstöt av deras publiceringar!
Men även journalister kan behöva en sorts emotionell kompetens i samhällsfrågor!
Långt över gränsen har vi också hamnat när politiker blir hånade och kritiserade för sin kristna tro. Blir även muslimer det?
Och långt över gränsen är det naturligtvis om sjukvårdspersonal- som har valt yrket för att vårda- ska tvingas att ta död på foster, som kanske i stort sett är livsdugliga. Gränsen för abort i Sverige är 22:a graviditetsveckan! Att man ens ifrågasätter rätten att neka till detta är ett tydligt bevis för ett samhälle som är totalt moraliskt korrupt! Den etiska gränsen har för länge sedan gått förlorad!
Givetvis är det stor skillnad på en abort de första graviditetsveckorna och en abort i långt framskridet stadium!
Vi borde följa andra europeiska länder med en gräns för fri abort vid 12:e graviditetsveckan! Då hade vi visat på samhällsmoral!
Det är hög tid att vända liberalismens hållningslöshet ryggen! I vart fall om vi vill ha ett mjukt och människovärdigt samhälle.
Och det är också hög tid för vissa människor att sluta gaffla om ett beslut fattat 1958 om kvinnor som präster. Det är som om de här människorna gick i en cirkel, där de malde samma sak hela tiden, hela tiden. Världen brinner, människor får fly från sina hem och för sina liv och i Sverige sitter en grupp, till synes totalt förstockade, människor och diskuterar om kvinnor kan vara präster, den apostoliska successionsordningen och hur man tar nattvarden i olika församlingar.
Vad är det för gudsbild de har? Är deras Gud en lite småborgerlig, inskränkt farbror?
Jag tror att det finns en stor missuppfattning om gudsbegreppet.
För mig är Gud en kraft, som för att bli begriplig fick inkarneras. Och den kraften är nog kemiskt fri från småborgerliga värderingar! Tror jag. I en brinnande värld, där ondskan verkar löpa amok, finns det nog andra saker som är mycket, mycket intressantare.
Man skulle önska att de frustrationer som visas i dessa debatter tog annan form. De börjar nämligen bli minst sagt uttjatade!
Dessa herrar har givetvis för länge sedan förlorat sin glans och värdighet. Människor har insett att man ska lyda Gud och inte några präster som försöker klamra sig fast vid en auktoritet som de för länge sedan har förlorat. Det är inte sådant man söker i kyrkan!
Själv är jag förvånad över hur jag ibland har kunnat fascineras av män, som faktiskt förefaller ytterst osympatiska vid närmare påseende. Tala om blindhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar