Så skulle jag gärna vilja säga till en av s-bloggarna som gång på gång blir utsatt för kränkningar och förolämpningar av en bekant till mig. Varför tolererar han detta?
Behovet att spela i överläge och trakassera blogginnehavaren för att förminska honom är så uppenbart.
Det verkar som om ordmängden skulle göra att man har mera rätt än andra och att om man förminskar de andra, så växer man själv.
Själv har jag nu flera gånger fått höra att jag inte "når upp till hans nivå", trots mina fina betyg. Och att jag är avundsjuk på detta!!! Saken är naturligtvis att jag inte ägnar mitt liv åt orealistiska och fantasifulla utläggningar om allt möjligt.Jag har annat att syssla med än med fantasivärldar.
Man kan kanske tycka att det är synd om någon inte har fått visa "sin nivå" genom fina betyg. De är ju i alla fall en trygghet att andra också har bedömt en kompetent när man har visat vad man kan! Så känner jag betygen/akademiska examina som en bekräftelse på att jag kan vissa saker.
En sak har livet lärt mig. Man ska sätta ner foten! En gång i tiden var jag dålig på det, men jag har blivit bättre.
I natt läste jag om relationspsykopater, en nyinskaffad bok. Jag ska fortsätta med det idag.
Fast solen skiner här idag, det förpliktigar också! Jag måste ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar