Kanske är det alltid så att när man skiljs som ung, så tror man att man ska träffas eller åtminstone ses igen. Detta var jag fullständigt övertygad om när en av dessa ungdomens kärlekar lämnade mina föräldrars hus sista gången för många, många år sedan. Tänk om någon hade sagt att det var sista gången vi sågs i livet! Jag minns bara detta avsked, de andra minns jag inte.
Italienaren, som jag lämnade för en svensk man, som jag sedan gifte mig med, var här i fjorton dagar efter min skilsmässa 1982.
Vi hade sedan kontakt per brev några år, men så rann det ut i sanden tills jag fick ett mejl 2007 med en förfrågan om jag mindes honom.Han hade hittat min mejladress på kommunens hemsida, jag var politiskt aktiv då.
Det har bara varit en kamratlig kontakt mellan oss, men den upphörde för ett par år sedan, och nu undrade jag om han levde.
Visst är det lite tråkigt nu att allting i livet på något sätt är för sent!
Allting har sin tid, men nu verkar det, tycker jag, inte finnas tid för någonting.
Min husläkare hittade för några veckor sedan två blodsockerprov som var för höga och stämplade mig sjuk.
Därefter har alla mätningar (jag köpte en mätare) varit normala i flera veckor och idag hos sköterskan var alla prov bra. Men jag är ändå sjuk, påstår doktorn.
Så det är jag kanske. Vad vet jag. Jag är ingen läkare, men nog är det märkligt att proven är bra, men jag sägs vara sjuk. ???
Hur som helst så är jag väl i riskzonen, så det är bäst att sköta sig!
Ja, somliga håller sig i form!
Andra har blivit större med åren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar