Är jag för känslig för denna världen?

I natt, när jag visste att min son och hans fru var i luften över Atlanten, tänkte jag det. Jag är nog för känslig för den här världen så full av faror. Nu tycker en del att jag är löjlig, men jag hatar när mina barn är i luften. Kanske beror det delvis på att min dotters plan en gång fick vända på väg till Malmö från Stockholm för att en ruta sprack. Det var före mobiltelefonernas och datorernas tid, och det var mycket dramatiska timmar för mig innan hon anlände till Sturup. För det gjorde hon! Det gjorde inte alla på det planet, för några fick nog och tog tåget i stället.
Nu har planet landat i London. 
Det var deras tionde resa till Kalifornien. De verkar trivas där.
Själv har jag aldrig varit i USA. Den flygresan skulle nog inte mitt hjärta hålla för.

I morse fick jag en smärre chock. Jag ringer en medlem i Skrivarklubben och pratade om bidrag en lång stund. Så ville jag prata med hans fru, också medlem, men det kunde jag inte för hon hade avlidit, sade han. Först trodde jag att han skojade, för han brukar säga att han ska se om han hittar henne, men jag förstod snart att det var sant. En så härlig människa! En klippa i vår klubb.
Och där hade jag suttit och pratat om bidrag! Jag skämdes och plötsligt fick livet andra dimensioner.

Igår pratade jag med sex personer i telefonen, men så ser verkligen inte alla dagar här ut. Det händer numera- sedan jag inte längre pratar med Mr- att jag bara pratar med katten Bellman på hela dagen. Man får väl vänta tills man får hemtjänst, för då får man väl åtminstone växla några ord när de överlämnar maten! Jo, jag kan köra ner till Lanthallen, där finns alltid någon bekant!

Jag känner massor av människor i alla möjliga sammanhang.
Så egentligen är det lite skrämmande att man, trots detta, faktiskt kan vara rätt så isolerad när man inte är igång så att säga.

Och ja, det hände att jag i jämförelse med detta tyckte att Mr roade sig när han drack kaffe i samlingslokalen i sitt hus. 

Men jag får väl dra mig till logen! Det är ju trevliga systrar där. Bara jag inte hade varit så trött vid 18-tiden när jag ska köra dit. Det är två mil till Karlshamn.

Idag ska snickaren komma för att öppna min lucka till vinden som kärvar efter husmålningen senast. För i morgon kommer sotaren och ska inspektera min öppna spis från vinden. Sedan ska här eldas! Det är mysigt!
Jag får väl bli lite mera social och bjuda hem folk även när jag inte fyller år.

Och så borde jag läsa böcker i  stället för att titta på TV på kvällarna! Då ska katten Bellman ligga i knäet och bli kliad under hakan och får han inte det sitter han i fåtöljen bredvid och ser ut så här! Förnärmad! Vad menar hon?