Storhetsvansinne, vanföreställning som består i att en person uppfattar sig som genial, förnäm eller speciellt utkorad för religiösa eller politiska stordåd.
Megalomani förekommer vid mani i samband med det maniska stämningsläget, som bisarr vanföreställning vid schizofreni, narcissistisk personlighetsstörning samt vid paranoiska syndrom.
Personer med storhetsvansinne kallas på engelska megalomaniacs, ett ord som också används om självcentrerade personer med alltför höga tankar om sig själv.
Ovanstående text hittade jag på nätet om MEGALOMANI, det vill säga storhetsvansinne.
För omvärlden kan det naturligtvis förefalla löjligt när en person inbillar sig att hen har en speciell position, som personen alldeles uppenbart inte har. När man tror att idéer som något parti kommer med kommer från en själv utan att man på något sätt är knuten till det partiet som om företrädarna vore tankläsare eller satt och läste alla möjliga konstiga bloggar med alla möjliga konstiga idéer.
Jag undrar om inte också detta att man tror att någon genast har blivit förälskad i en för att hen tilltalar en eller samtalar med en är en släng av detta fenomen.
Man lever alltså i en falsk låtsasvärld om man lider av denna form av mani. I ens fantasi är man Någon som man faktiskt inte alls är. Kanske är det inte lätt för en själv att inse detta, men andra borde kanske ana det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar