Gott Nytt År!
torsdag 31 december 2015
onsdag 30 december 2015
Bibelställen om reinkarnation
I NT kan man hitta följande bibelställen om reinkarnationstankar
Matteus 11:14
Matteus 16:13-14
Matteus 17: 11-13
Markus 6: 14-16
Lukas 1: 17
Johannes 1: 21-22, 25
Matteus 11:14
Matteus 16:13-14
Matteus 17: 11-13
Markus 6: 14-16
Lukas 1: 17
Johannes 1: 21-22, 25
Rena rama löjan...
är det naturligtvis att hävda att vi VET något om vad som händer med oss efter döden, för sanningen är givetvis att det vet vi inte ett dugg om.
Således vet vi inte heller om vi reinkarnerar. Hur ska vi kunna veta det?
Och vi vet inte om Bibelns budskap och Jesu ord har missuppfattats. Han menade kanske inte alls att den nuvarande kroppen skulle återuppstå utan att återuppståndelsen skulle ske i en ny kropp.
Själv tycker jag nog, utan att påstå att jag tror på reinkarnationen, att det är mycket troligare att vi är en själ som intar kroppar än att en uppbränd eller förmultnad kropp skulle återuppstå- om man nu tolkar uppståndelsen så. Jag ser det också som mera sannolikt att vi skulle återfinna gamla släktingar i nya gestalter i ett nytt liv än att vi skulle mötas efter döden på något konstigt sätt.
Men det är ju tråkigt för Elisabeth Sandlund med flera om Gud inte rättar sig efter människornas tolkning! För den kristendom vi säger oss tro på är ju just människors tolkning. Och människor kan, som bekant, missuppfatta.
Hur många människor på jorden tror på reinkarnation?
Således vet vi inte heller om vi reinkarnerar. Hur ska vi kunna veta det?
Och vi vet inte om Bibelns budskap och Jesu ord har missuppfattats. Han menade kanske inte alls att den nuvarande kroppen skulle återuppstå utan att återuppståndelsen skulle ske i en ny kropp.
Själv tycker jag nog, utan att påstå att jag tror på reinkarnationen, att det är mycket troligare att vi är en själ som intar kroppar än att en uppbränd eller förmultnad kropp skulle återuppstå- om man nu tolkar uppståndelsen så. Jag ser det också som mera sannolikt att vi skulle återfinna gamla släktingar i nya gestalter i ett nytt liv än att vi skulle mötas efter döden på något konstigt sätt.
Men det är ju tråkigt för Elisabeth Sandlund med flera om Gud inte rättar sig efter människornas tolkning! För den kristendom vi säger oss tro på är ju just människors tolkning. Och människor kan, som bekant, missuppfatta.
Hur många människor på jorden tror på reinkarnation?
En försvunnen reinkarnationstro?
Har det i den tidiga kristendomen funnits en reinkarnationstro? Finns det belägg för detta i Bibeln? En del säger att dessa belägg finns och plockar fram bibelcitat som visar på detta. En del säger att den tidiga judendomen hade en tro på reinkarnation. Och så finns det de som säger att Origines, den kände kyrkfadern, skrev om reinkarnation. Men hans skrifter lär vara brända. På en lokal synod i Konstantinopel 543 bannlystes denna hans tro, enligt uppgift, tio år före kyrkomötet.
Jag skriver som jag alltid gör. OM vi reinkarnerar- vilket jag inte hoppas- har det ingen betydelse att vi inte ska tro på detta med "rätt" kristen tro, för då reinkarnerar vi i alla fall.
I många år har jag på ett märkligt sätt burit på en konstig insikt att något mycket väsentligt har gått förlorat i kristendomen på vägen och att detta bör återfinnas. Ibland har jag trott att detta är tron på reinkarnationen. Därför ser jag det som rätt så spännande när någon inom kyrkan skriver om denna tro nu.
Jag skriver som jag alltid gör. OM vi reinkarnerar- vilket jag inte hoppas- har det ingen betydelse att vi inte ska tro på detta med "rätt" kristen tro, för då reinkarnerar vi i alla fall.
I många år har jag på ett märkligt sätt burit på en konstig insikt att något mycket väsentligt har gått förlorat i kristendomen på vägen och att detta bör återfinnas. Ibland har jag trott att detta är tron på reinkarnationen. Därför ser jag det som rätt så spännande när någon inom kyrkan skriver om denna tro nu.
söndag 27 december 2015
Predikstolsrädsla och behov av applåder?
Jag är för gammal för det här, har jag tänkt många gånger i kyrkan de senaste tio/femton åren. Min uppfostran säger något annat och de uppförandekoder som jag har om hur man uppträder i kyrkan ser inte ut så här!
Man är inte baraxlad i en kyrka. Inte heller har man naken rygg. Där faller en hel del brudar enligt mina koder. Man bör inte ha vit klänning och slöja om man har varit gift förut, och att ha vit klänning, slöja och sina barn som brudnäbbar är långt över det som borde tolereras.
En präst bör stå i predikstolen och tala till församlingen. Inte för att hen är upphöjd, utan helt enkelt för att höras och synas bättre. Ju mindre man själv är, desto större är risken att, om man står på golvet, reduceras man till en röst någonstans ifrån. Präster borde också tänka på människor som hör dåligt.
Men prästerna kanske är rädda för att stå i en predikstol? De känner sig kanske uttittade och vill hellre gömma sig på golvet för de flesta i församlingen?
Gudstjänster, julböner och andra kyrkliga sammankomster bör inte ha karaktären av skådespel.
Och man APPLÅDERAR INTE I KYRKAN SÅVIDA DET INTE ÄR EN KONSERT, DÅ MAN KAN APPLÅDERA NÄR DEN ÄR SLUT.
Varför stoppar inte prästen applåderandet genom att säga ifrån före gudstjänsten? Vill kanske prästen också ha applåder?
Vad är det för spektakel som förekommer i Svenska kyrkan idag? Jag blir bara så oändligt trött av allt detta...
Man är inte baraxlad i en kyrka. Inte heller har man naken rygg. Där faller en hel del brudar enligt mina koder. Man bör inte ha vit klänning och slöja om man har varit gift förut, och att ha vit klänning, slöja och sina barn som brudnäbbar är långt över det som borde tolereras.
En präst bör stå i predikstolen och tala till församlingen. Inte för att hen är upphöjd, utan helt enkelt för att höras och synas bättre. Ju mindre man själv är, desto större är risken att, om man står på golvet, reduceras man till en röst någonstans ifrån. Präster borde också tänka på människor som hör dåligt.
Men prästerna kanske är rädda för att stå i en predikstol? De känner sig kanske uttittade och vill hellre gömma sig på golvet för de flesta i församlingen?
Gudstjänster, julböner och andra kyrkliga sammankomster bör inte ha karaktären av skådespel.
Och man APPLÅDERAR INTE I KYRKAN SÅVIDA DET INTE ÄR EN KONSERT, DÅ MAN KAN APPLÅDERA NÄR DEN ÄR SLUT.
Varför stoppar inte prästen applåderandet genom att säga ifrån före gudstjänsten? Vill kanske prästen också ha applåder?
Vad är det för spektakel som förekommer i Svenska kyrkan idag? Jag blir bara så oändligt trött av allt detta...
fredag 25 december 2015
Julottan
Idag var det en bra julotta med kör, textläsning och predikan.
Nästan fullsatt kyrka i Bräkne-Hoby. Det fanns tre turistbussar på parkeringen. De gånger jag var reseledare på julresor hade vi också julotta i programmet.
Nästan fullsatt kyrka i Bräkne-Hoby. Det fanns tre turistbussar på parkeringen. De gånger jag var reseledare på julresor hade vi också julotta i programmet.
torsdag 24 december 2015
Sagan om Jesus
Idag har vi varit i kyrkan, Mr och jag, som firar jul i lugn och ro. Vår stora basilika var smockfull, och vi satt ganska långt bak. Det var därför lite svårt att uppfatta allt i föreställningen. För en föreställning var det förvissa, totalanpassad till de små barn som satt längst fram i kyrkan och förhoppningsvis hörde vad (den kvinnliga) prästen viskade. Det gjorde nog inte många av oss andra. Men vi såg ju när hon gick med de små barnen i kyrkogången med åsnan, Joseph och Maria som snart födde det lilla Jesusbarnet m.m.
Jodå så småningom lästes också evangeliet och välsignelse över oss och så fick vi tillsammans läsa "Gud som haver barnen kär".
Att det var uppskattat hördes av de applåder som genljöd flera gånger under föreställningen, inte minst när den var slut!!!
Nej, jag gick inte innan föreställningen var slut, men jag hade god lust till det! Jag var ju inte ensam. Hade det varit en annan dag än julaftonen och om jag inte hade varit ensam hade jag definitivt lämnat denna teater, som kanske var mera anpassad för kyrkans barntimmar än för en gudstjänst, dit även vuxna kristna gick!
Men visst det ger alltid en viss känsla att vistas i Guds hus. Jag är där inte så ofta nu för tiden. Fast detta gav knappast mersmak.
Jodå så småningom lästes också evangeliet och välsignelse över oss och så fick vi tillsammans läsa "Gud som haver barnen kär".
Att det var uppskattat hördes av de applåder som genljöd flera gånger under föreställningen, inte minst när den var slut!!!
Nej, jag gick inte innan föreställningen var slut, men jag hade god lust till det! Jag var ju inte ensam. Hade det varit en annan dag än julaftonen och om jag inte hade varit ensam hade jag definitivt lämnat denna teater, som kanske var mera anpassad för kyrkans barntimmar än för en gudstjänst, dit även vuxna kristna gick!
Men visst det ger alltid en viss känsla att vistas i Guds hus. Jag är där inte så ofta nu för tiden. Fast detta gav knappast mersmak.
tisdag 22 december 2015
Allmänt besvärlig eller ovanligt klok
Det är synd att man inte får höra omdömet om sig själv efter döden.
Jag tänkte på mitt liv när jag sorterade i mitt bibliotek idag. Det dök upp det ena efter det andra, osorterat, vilket tyder på stor trötthet vissa år.
Självklart blir någon som jag inte älskad av alla! Jag reagerar ju starkt när jag ser någon som jag tycker blir illa behandlad eller något som är fel. Så var det i den miljö som skulle föreställa kristen i Oskarshamn, och så var det inte minst i grundskolan. Dessutom låter jag mig inte mobbas- stor risk för whistle - blowers! - utan biter ifrån.
Bland det jag hittade idag var horribla beskrivningar av hur en rektor bar sig åt, inte bara mot mig utan också mot flera andra kvinnor före mig, sades det.
Jag kan ångra att jag inte lät facket driva frågan om kränkande särbehandling, men jag är ingen som driver saker i rättsliga prövningar, det ids jag helt enkelt inte. Men den fackliga juristen ville detta.
Senare, när jag hade vilat upp mig, ångrade jag mig, men då gick det inte för jag var inte anställd längre.
Men det fanns ett mycket intressant fenomen på arbetsplatsen. En av de anställda hade en släkting i Oskarshamn som var anställd i församlingen. En otroligt rynkig tant, fast hon var nog inte så gammal. Denna människa hade sagt till min kollega att jag "hade varit ett elände för dem däruppe." Vad nu kärringen visste om det förstår jag inte, för hon hade inte satt sin fot på skolan under min tid. Men hon tyckte kanske inte om att jag yttrade mig i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige. Detta omdöme var givetvis illasinnade rykten, och jag anar vem huvudleverantören av dem var. För alla tyckte inte så, men det finns alltid en tendens att när det brinner då tiger de som stöder, och så löper det på.
Detta omdöme om mig vidarebefordrade min förtjusande kollega till vår rektor som drog upp detta med problemen där gång på gång med mig, som givetvis inte förstod vad de hade med min senare arbetsplats att göra.
Han verkade inte kunna skilja på en högstadielärare med honom som chef, och en rektor på en stor kyrklig skola med biskopen som ordförande. Rollerna var liksom inte jämförbara.
Till slut ringde jag kollegan och frågade vad hon hade sagt, och då berättade hon ovanstående, den skatan!
I själva verket var det väl så att det var skolan som var ett elände för mig - och för andra rektorer och anställda efter mig - och inte jag som var eländet!
Och jag hade verkligen några riktigt tuffa år, då jag tyckte att jag slogs med väderkvarnar, både där och alltså delvis efteråt.
Nåväl när jag sorterade idag hittade jag mycket, som sagt. Det var också brev från okända och Dagens ros från människor som tackade mig för mitt mod att våga yttra mig i olika frågor.
Man får väl vara glad över att man inte är så slät att ingen har någon åsikt om en överhuvudtaget.
Men det skulle vara spännande att veta vad som kommer att överväga en gång.
Jag tänkte på mitt liv när jag sorterade i mitt bibliotek idag. Det dök upp det ena efter det andra, osorterat, vilket tyder på stor trötthet vissa år.
Självklart blir någon som jag inte älskad av alla! Jag reagerar ju starkt när jag ser någon som jag tycker blir illa behandlad eller något som är fel. Så var det i den miljö som skulle föreställa kristen i Oskarshamn, och så var det inte minst i grundskolan. Dessutom låter jag mig inte mobbas- stor risk för whistle - blowers! - utan biter ifrån.
Bland det jag hittade idag var horribla beskrivningar av hur en rektor bar sig åt, inte bara mot mig utan också mot flera andra kvinnor före mig, sades det.
Jag kan ångra att jag inte lät facket driva frågan om kränkande särbehandling, men jag är ingen som driver saker i rättsliga prövningar, det ids jag helt enkelt inte. Men den fackliga juristen ville detta.
Senare, när jag hade vilat upp mig, ångrade jag mig, men då gick det inte för jag var inte anställd längre.
Men det fanns ett mycket intressant fenomen på arbetsplatsen. En av de anställda hade en släkting i Oskarshamn som var anställd i församlingen. En otroligt rynkig tant, fast hon var nog inte så gammal. Denna människa hade sagt till min kollega att jag "hade varit ett elände för dem däruppe." Vad nu kärringen visste om det förstår jag inte, för hon hade inte satt sin fot på skolan under min tid. Men hon tyckte kanske inte om att jag yttrade mig i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige. Detta omdöme var givetvis illasinnade rykten, och jag anar vem huvudleverantören av dem var. För alla tyckte inte så, men det finns alltid en tendens att när det brinner då tiger de som stöder, och så löper det på.
Detta omdöme om mig vidarebefordrade min förtjusande kollega till vår rektor som drog upp detta med problemen där gång på gång med mig, som givetvis inte förstod vad de hade med min senare arbetsplats att göra.
Han verkade inte kunna skilja på en högstadielärare med honom som chef, och en rektor på en stor kyrklig skola med biskopen som ordförande. Rollerna var liksom inte jämförbara.
Till slut ringde jag kollegan och frågade vad hon hade sagt, och då berättade hon ovanstående, den skatan!
I själva verket var det väl så att det var skolan som var ett elände för mig - och för andra rektorer och anställda efter mig - och inte jag som var eländet!
Och jag hade verkligen några riktigt tuffa år, då jag tyckte att jag slogs med väderkvarnar, både där och alltså delvis efteråt.
Nåväl när jag sorterade idag hittade jag mycket, som sagt. Det var också brev från okända och Dagens ros från människor som tackade mig för mitt mod att våga yttra mig i olika frågor.
Man får väl vara glad över att man inte är så slät att ingen har någon åsikt om en överhuvudtaget.
Men det skulle vara spännande att veta vad som kommer att överväga en gång.
lördag 19 december 2015
Från barndomen
Den här fina kyrkan gjorde min bror när han var elva år gammal.
Den ser vitkalkad ut i verkligheten, en jättefin struktur.
Den ser vitkalkad ut i verkligheten, en jättefin struktur.
Kappan efter vinden
Det finns nog inget som tröttar mig så mycket som de människor som hela tiden ska passa in. Tycker de inte som omgivningen så tar de på sig anonymitetens skydd för att säga sin mening. Det dräller av dem på nätet.
Själv orkar jag varken hyckla, ljuga eller vara anonym. Dessutom tror jag att man lätt avslöjas, och då blir man bara löjlig.
-Tycker jag också! Så har jag också gjort!
Känns sådana kommentarer igen?
Visst, det är inte mycket bättre när man alltid är motvalls, men på något sätt känns detta ändå ärligare.
Ibland undrar jag hur det är att vara gift med en sådan där ytlig anpassling, som samtidigt för ett fult spel, både vad gäller sitt jobb och andra kvinnor (jo, det är nog mest vita, heterosexuella män som finns i den kategorin.) Är fruarna medvetna om äkta mannens små egenheter? Eller lever hon i den bästa av världar?
Själv orkar jag varken hyckla, ljuga eller vara anonym. Dessutom tror jag att man lätt avslöjas, och då blir man bara löjlig.
-Tycker jag också! Så har jag också gjort!
Känns sådana kommentarer igen?
Visst, det är inte mycket bättre när man alltid är motvalls, men på något sätt känns detta ändå ärligare.
Ibland undrar jag hur det är att vara gift med en sådan där ytlig anpassling, som samtidigt för ett fult spel, både vad gäller sitt jobb och andra kvinnor (jo, det är nog mest vita, heterosexuella män som finns i den kategorin.) Är fruarna medvetna om äkta mannens små egenheter? Eller lever hon i den bästa av världar?
fredag 18 december 2015
Vad ska man säga nu då?
Inte är det väl konstigt att förtroendet för regeringen rasar?
Vad är det nu de har hittat på med dessa id-kontroller?
Lyssnar de aldrig på dem som berörs, i detta fall de anställda på tågen, färjorna och bussarna.
Jag säger bara ett stort SUCK!
Vad är det nu de har hittat på med dessa id-kontroller?
Lyssnar de aldrig på dem som berörs, i detta fall de anställda på tågen, färjorna och bussarna.
Jag säger bara ett stort SUCK!
onsdag 16 december 2015
Vad är det för konstigt med registreringar?
Tiggande EU-migranter har registrerats av polisen, och detta har väckt stora protester. Jag måste vara väldigt dum, men jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan tycka att en registrering i det här samhället är konstig, när så gott som ALLT som vi gör och allt som vi köper noteras. Till och med varorna vi köper på ICA blir registrerade. Vi får ju speciell rabatt på dem vi köper mest av. Vi finns i otaliga register, offentliga och icke-offentliga, och vi är så vana vid det att vi inte ens tänker på det. På nätet ligger du som en öppen bok, och folk kan ibland se massor om dig, till och med bilder på det hus du bor i, vem du bor tillsammans med och ditt födelsedatum.
Om nu polisen har gjort en sorts register för att kolla upp om det förekommer något olagligt bland vissa EU-migranter, borde väl detta bara vara en fördel för de lagliga. Varför protestera mot detta? Får inte polisen sköta sitt jobb?
Utan tvekan är det säkert så att EU-migranterna är de som är MINST registrerade i det här samhället, eftersom de inte lever i samhället på det sätt att deras liv blir kartlagda och registrerade.
Det kom också protester för en tid sedan för att kvinnor, som hade anmält misshandel, fanns i ett register. Vad var det för fel på det då? Var inte detta tvärtom bra om något allvarligt hände dem senare? Då kunde man ju gå tillbaka och se om händelsen hade haft en förhistoria och kanske till och med hitta den skyldige.
Vissa saker förstår jag inte i det här samhället!
Om nu polisen har gjort en sorts register för att kolla upp om det förekommer något olagligt bland vissa EU-migranter, borde väl detta bara vara en fördel för de lagliga. Varför protestera mot detta? Får inte polisen sköta sitt jobb?
Utan tvekan är det säkert så att EU-migranterna är de som är MINST registrerade i det här samhället, eftersom de inte lever i samhället på det sätt att deras liv blir kartlagda och registrerade.
Det kom också protester för en tid sedan för att kvinnor, som hade anmält misshandel, fanns i ett register. Vad var det för fel på det då? Var inte detta tvärtom bra om något allvarligt hände dem senare? Då kunde man ju gå tillbaka och se om händelsen hade haft en förhistoria och kanske till och med hitta den skyldige.
Vissa saker förstår jag inte i det här samhället!
tisdag 15 december 2015
Nu tappar SVT all trovärdighet
Det är svårt att tro att det är sant, speciellt när man trodde att vänster/MP vinklingen på SVT inte kunde bli värre. Det kunde den alldeles uppenbart, för nu har de anställt Jan Helin, chefredaktör och VD på Aftonbladet där som programdirektör med ansvar för nyheter, sport och samhälle.
Herre förbarma dig över oss!
Är det någon människa som inte är saklig och objektiv så är det väl denne skandalöst politiske reporter. Inte ens Aftonbladet borde ha en sådan, och nu har han alltså anställts på SVT! Häpnadsväckande! Vad vill de? Se till att S och MP får behålla makten, för ingen tror väl att det nu blir en objektiv rapportering på nyheterna där med en sådan programdirektör.
Och SD-folket kommer väl aldrig att få visa sig i rutan!
Verkligen ett sätt för SVT att skapa misstroende mot nyhetsrapporteringen! Botten!
Herre förbarma dig över oss!
Är det någon människa som inte är saklig och objektiv så är det väl denne skandalöst politiske reporter. Inte ens Aftonbladet borde ha en sådan, och nu har han alltså anställts på SVT! Häpnadsväckande! Vad vill de? Se till att S och MP får behålla makten, för ingen tror väl att det nu blir en objektiv rapportering på nyheterna där med en sådan programdirektör.
Och SD-folket kommer väl aldrig att få visa sig i rutan!
Verkligen ett sätt för SVT att skapa misstroende mot nyhetsrapporteringen! Botten!
Åthävornas kristendom
Jag kan erkänna att jag har känt förakt för den sortens kristendom som är en sorts grädde på moset. Det är då man går i kyrkan vid högtiderna för att få lite stämning, och man överhuvudtaget gör sådant som syns och hörs, medan man lugnt lever sitt vanliga, ytterst borgerliga liv, som aldrig påverkas på djupet av ens så kallade kristendom. De till synes kristna. De som jag förr, när jag var socialist, skulle ha kallat pissborgare.
Snart är jag själv där.
- Jag ska gå i kyrkan i jul, deklarerade jag för det tilltänkta besöket.
Det var länge sedan jag var i kyrkan. Men jag var faktiskt på jullunch i församlingshemmet, dit en väninna hade anmält mig. Där är det lunch på onsdagarna med en kort andakt, och jag ska börja gå dit regelbundet.
Att sitta i en stor ödslig kyrka, byggd för 1200 personer, en söndag känns snarast ångestladdat.Och med ett nattvardsvin som är sur ättikssaft känns nattvarden snarast olustig.
Men tillbaka till den pissborgerliga kristendomen.
Även om jag själv förfaller, gillar jag den inte.
Det måste vara allvar om man vill kalla sig kristen. Man kan inte vara kristen och avvika eller av bekvämlighetsskäl bortförklara det som verkar rätt. Kanske borde man gå eller ha gått en annan väg i livet, men bekvämligheten hindrade en. Det var enklast att fortsätta i samma spår med ytlig fernissa på ett i grunden ångestfyllt liv.
Att vara kristen kräver ibland mod. Att vara kristen betyder inte att man bara gulligullar med sina egna närmaste, det är ett förhållningssätt till hela omvärlden och en öppenhet inför medmänniskorna och omvärlden. Det är inte fördömanden och revirtänkande.
Men, som sagt, så lätt det är att falla in i just den småborgerliga, välgörenhetsbaserade "kristendomen".
Gud borde kanske inte söka språkrör bland etablerat folk! Eller?
Snart är jag själv där.
- Jag ska gå i kyrkan i jul, deklarerade jag för det tilltänkta besöket.
Det var länge sedan jag var i kyrkan. Men jag var faktiskt på jullunch i församlingshemmet, dit en väninna hade anmält mig. Där är det lunch på onsdagarna med en kort andakt, och jag ska börja gå dit regelbundet.
Att sitta i en stor ödslig kyrka, byggd för 1200 personer, en söndag känns snarast ångestladdat.Och med ett nattvardsvin som är sur ättikssaft känns nattvarden snarast olustig.
Men tillbaka till den pissborgerliga kristendomen.
Även om jag själv förfaller, gillar jag den inte.
Det måste vara allvar om man vill kalla sig kristen. Man kan inte vara kristen och avvika eller av bekvämlighetsskäl bortförklara det som verkar rätt. Kanske borde man gå eller ha gått en annan väg i livet, men bekvämligheten hindrade en. Det var enklast att fortsätta i samma spår med ytlig fernissa på ett i grunden ångestfyllt liv.
Att vara kristen kräver ibland mod. Att vara kristen betyder inte att man bara gulligullar med sina egna närmaste, det är ett förhållningssätt till hela omvärlden och en öppenhet inför medmänniskorna och omvärlden. Det är inte fördömanden och revirtänkande.
Men, som sagt, så lätt det är att falla in i just den småborgerliga, välgörenhetsbaserade "kristendomen".
Gud borde kanske inte söka språkrör bland etablerat folk! Eller?
söndag 13 december 2015
Strafflösa kommunpolitiker/tjänstemän i Karlskrona
Jag blir mycket upprörd när jag läser om den man som var rektor på skolan där den lilla Yara gick, hon som blev mördad av sin morbror och hans fru.
Rektorn blev lastad för att skolan inte hade agerat tillräckligt inför flickans förhållanden och avstängd från sin tjänst. Vid midsommar försökte han begå självmord genom att försöka köra ihjäl sig. Han överlevde, men blev svårt skadad och låg länge medvetslös. Nu sitter han i rullstol, kan varken tala eller gå och har assistenter dygnet runt.
Vem bär skulden till detta? Och vad har hänt med de skyldiga?`
Har de blivit helt skuldfria? Inga följder alls för dem?
Som före detta rektor vet jag hur svårt det kan vara att ha koll på allt som händer ute i klasserna. Man har ju ofta inte kontakt med eleverna på det sättet. Om ingen informerar en om förhållandena vet man inget.
Själv ställdes jag plötsligt inför ett fullbordat självmord på den andra skolan, där jag var rektor. Jag hade inte haft en aning om vilken dramatik som hade utspelat sig med den elev som gick hos oss första terminen. Ja, jag visste inte ens vem eleven var.
Visst man kan som rektor börja anklaga dem som inte har informerat om förhållandena, men detta känns väldigt onödigt i en situation när någon är död. Faktiskt, för vem gagnar detta?
Men kommunpolitikerna/tjänstemännen i Karlskrona visste hur man fann syndabockar!
Varför skrivs det inte mer om denna fullständigt skandalösa historia? En ambitiös och, efter vad som sägs, mycket omtyckt rektor har förlorat sitt liv, och familjen lever under helt andra förhållanden utan sin far och med en äkta man som inte kan tala och gå utan sitter i en rullstol.
Och förmodligen fortsätter kommunpolitikerna och tjänstemännen, som åstadkom detta, precis som vanligt.
Rektorn blev lastad för att skolan inte hade agerat tillräckligt inför flickans förhållanden och avstängd från sin tjänst. Vid midsommar försökte han begå självmord genom att försöka köra ihjäl sig. Han överlevde, men blev svårt skadad och låg länge medvetslös. Nu sitter han i rullstol, kan varken tala eller gå och har assistenter dygnet runt.
Vem bär skulden till detta? Och vad har hänt med de skyldiga?`
Har de blivit helt skuldfria? Inga följder alls för dem?
Som före detta rektor vet jag hur svårt det kan vara att ha koll på allt som händer ute i klasserna. Man har ju ofta inte kontakt med eleverna på det sättet. Om ingen informerar en om förhållandena vet man inget.
Själv ställdes jag plötsligt inför ett fullbordat självmord på den andra skolan, där jag var rektor. Jag hade inte haft en aning om vilken dramatik som hade utspelat sig med den elev som gick hos oss första terminen. Ja, jag visste inte ens vem eleven var.
Visst man kan som rektor börja anklaga dem som inte har informerat om förhållandena, men detta känns väldigt onödigt i en situation när någon är död. Faktiskt, för vem gagnar detta?
Men kommunpolitikerna/tjänstemännen i Karlskrona visste hur man fann syndabockar!
Varför skrivs det inte mer om denna fullständigt skandalösa historia? En ambitiös och, efter vad som sägs, mycket omtyckt rektor har förlorat sitt liv, och familjen lever under helt andra förhållanden utan sin far och med en äkta man som inte kan tala och gå utan sitter i en rullstol.
Och förmodligen fortsätter kommunpolitikerna och tjänstemännen, som åstadkom detta, precis som vanligt.
lördag 12 december 2015
fredag 11 december 2015
Insändare BLT idag på nätet
Nu finns min insändare mot föreslagen skolnedläggning också på BLT på nätet www.blt.se Se Insändare långt ner på sidan.
De behöll min föreslagna rubrik "Betyg är inte allt."
De behöll min föreslagna rubrik "Betyg är inte allt."
onsdag 9 december 2015
Från ett förflutet
När jag letade efter något helt annat hittade jag de här i mitt förråd! Känner fyrtiotalisterna igen sådana? En hel hög, detta är bara några av dem.
Aktiva pensionärer
På något sätt kommer man in i en ny värld som pensionär. Och vad det finns många pigga och alerta pensionärer!
Visserligen jobbar jag fortfarande en del som guide, vilket betyder att jag blir kallad till en del aktiviteter och konferenser.
Annars lever jag, som jag länge har gjort, det mesta av mitt sociala liv i olika föreningar. Igår var det trevlig julfest i Spf Seniorerna här i byn.
Visserligen jobbar jag fortfarande en del som guide, vilket betyder att jag blir kallad till en del aktiviteter och konferenser.
Annars lever jag, som jag länge har gjort, det mesta av mitt sociala liv i olika föreningar. Igår var det trevlig julfest i Spf Seniorerna här i byn.
.
Lucia från folkhögskolan i Bräkne-Hoby.
tisdag 8 december 2015
När vi slutar tro på SVT
Naturligtvis är den politiska vinklingen hos SVT skandalös! Media, som ska vara politiskt neutralt, borde inte få vara så vinklat som Sveriges television är. Profilen är så klart vänster/MP att man skulle kunna tro att de är valarbetare åt regeringen!
Vad blir resultatet? Ja, givetvis att människor struntar i det de säger/skriver. Vi blir mer och mer medvetna om att de går någons ärenden och ser dem inte längre som objektiva. Då söker man informationen på annat håll! Detta kan faktiskt innebära en stark dragning åt högerhållet. Är det detta SVT vill åstadkomma?
När jag ser vilka som framträder och tittar på deras namn undrar jag om alla Svensson, Andersson, Nilsson och Olsson har försvunnit från mediafältet? För det är väl inte så att SVT bara anställer invandrare??? Och sedan alla dessa pajaser och allt snack om rasism hit och dit. Man känner ju bara en stor, stor leda!
Vad blir resultatet? Ja, givetvis att människor struntar i det de säger/skriver. Vi blir mer och mer medvetna om att de går någons ärenden och ser dem inte längre som objektiva. Då söker man informationen på annat håll! Detta kan faktiskt innebära en stark dragning åt högerhållet. Är det detta SVT vill åstadkomma?
När jag ser vilka som framträder och tittar på deras namn undrar jag om alla Svensson, Andersson, Nilsson och Olsson har försvunnit från mediafältet? För det är väl inte så att SVT bara anställer invandrare??? Och sedan alla dessa pajaser och allt snack om rasism hit och dit. Man känner ju bara en stor, stor leda!
måndag 7 december 2015
Man kan bli tokig för mindre
Dagen igår gick åt till att ladda ner Windows 10, och sedan började krånglet.
Uppkopplingen krånglade. Jag avinstallerade, men kunde sedan inte installera det mobila bredbandet på nytt för jag förstod inte hur jag skulle göra, för nu skulle man inte göra som tidigare. Fick vänta till i morse. En halv timmes väntetid för support hos Telia.
Problemet var lätt löst.
Sedan började e-posten krångla på hotmail.
Ny support.
Vet inte om det funkar nu, verkar så.
Nog vore livet enklare utan datorer! Så mycket tid som går åt till detta!
Uppkopplingen krånglade. Jag avinstallerade, men kunde sedan inte installera det mobila bredbandet på nytt för jag förstod inte hur jag skulle göra, för nu skulle man inte göra som tidigare. Fick vänta till i morse. En halv timmes väntetid för support hos Telia.
Problemet var lätt löst.
Sedan började e-posten krångla på hotmail.
Ny support.
Vet inte om det funkar nu, verkar så.
Nog vore livet enklare utan datorer! Så mycket tid som går åt till detta!
söndag 6 december 2015
Dagen igår...
fick mig att minnas hur (själsligt) lättförförda även kloka kvinnor (för en sådan är jag väl?) kan vara!
lördag 5 december 2015
Musik väcker känslor
Många gånger när jag är trött på något sätt orkar jag inte med för många ord. Jag blir ordtrött. Då är det mycket olämpligt att ha prenumeration på någon av våra stora dagstidningar, för då växer bara vanmakten inför den tjocka dagliga tidningen med alla ord.
Men även andra saker stänger jag av när jag på något sätt inte orkar. Detta gäller inte minst musiken. Trots att musik betyder mycket för mig, och trots att jag har tillgång till mycket musik här hemma, lyssnar jag inte på musik under de här perioderna mer än när jag kör bil, då det är enda gången jag lyssnar på P4.
Musik väcker känslor. Den tar oss tillbaka till perioder i våra liv som vi kanske har djupt fördolda inom oss, och den kan även i nutid få oss att komma nära det vi känner.
Inte konstigt att det är så farligt med musik och sång i revolutionära sammanhang.
Men även andra saker stänger jag av när jag på något sätt inte orkar. Detta gäller inte minst musiken. Trots att musik betyder mycket för mig, och trots att jag har tillgång till mycket musik här hemma, lyssnar jag inte på musik under de här perioderna mer än när jag kör bil, då det är enda gången jag lyssnar på P4.
Musik väcker känslor. Den tar oss tillbaka till perioder i våra liv som vi kanske har djupt fördolda inom oss, och den kan även i nutid få oss att komma nära det vi känner.
Inte konstigt att det är så farligt med musik och sång i revolutionära sammanhang.
I anonymitetens skydd
På Bloggardag återkommer ständigt diskussionen om det har någon betydelse att människor skriver anonymt. Någon hävdar att det bara är det som skrivs som är viktigt, inte personen bakom det skrivna. Samma någon återkommer gång på gång till vilka erfarenheter jag har, som senast att jag hade varit kyrkopolitiker på lokal nivå. Kul att någon håller reda på vem man är! Varför skriver man så om det inte har någon betydelse vem som skriver vad? Då behöver man ju inte referera till någons erfarenheter, eller hur? Var finns logiken?
Naturligtvis har det stor betydelse vem som skriver vad. Speciellt gäller väl detta idag, då vi vet att det bedrivs ett starkt lobbyarbete på olika håll, och människor är inne under till synes viss, men falsk, tillhörighet och infiltrerar i olika sammanhang.
Är det utan betydelse om det är en humanist eller en högkyrklig präst som skriver något?
Eller om det är en älskarinna eller en äkta hustru till någon?
Eller en sverigedemokrat eller en vänsterpartist?
Eller någon som har blivit illa behandlad och förfördelad i något sammanhang?
Eller någon som hyser personligt agg till någon?
Självklart har det betydelse! Om man hävdar att det inte har detta, så är det förmodligen för att det skulle skada en själv om man avslöjade vem man var, eller också för att man just är ute för att infiltrera och manipulera!
Naturligtvis har det stor betydelse vem som skriver vad. Speciellt gäller väl detta idag, då vi vet att det bedrivs ett starkt lobbyarbete på olika håll, och människor är inne under till synes viss, men falsk, tillhörighet och infiltrerar i olika sammanhang.
Är det utan betydelse om det är en humanist eller en högkyrklig präst som skriver något?
Eller om det är en älskarinna eller en äkta hustru till någon?
Eller en sverigedemokrat eller en vänsterpartist?
Eller någon som har blivit illa behandlad och förfördelad i något sammanhang?
Eller någon som hyser personligt agg till någon?
Självklart har det betydelse! Om man hävdar att det inte har detta, så är det förmodligen för att det skulle skada en själv om man avslöjade vem man var, eller också för att man just är ute för att infiltrera och manipulera!
Berättarcafé
Idag har vi haft berättarcafé i Skrivarklubben i Blekinge. Vi var på Alfreds café i Bräkne-Hoby och läste dikter, egna och andras, och berättade historier. Någon sjöng, och jag hade med en kassettspelare och en cd, så vi fick lite musik. Andra jular har vi haft levande musik, hemlagad gröt, hembakat bröd och kakor, men det här året gjorde vi det enkelt. Det behöver ju inte vara så jobbigt, det viktiga var att vi fick träffas och ha några trevliga timmar tillsammans. Vi beställde jullandgångar, och så fick vi en god nötkaka till efterrätt. Och roligt hade vi! Det var längesedan jag skrattade så mycket! Där delades också årets sista Groblad ut.
Vi skulle ha varit fjorton personer, men på grund av stormen blev vi bara tretton. Det var för lång väg att köra för den fjortonde.
Visar en bild, tagen i all hast. Damen i rött är vår ordförande
Vi skulle ha varit fjorton personer, men på grund av stormen blev vi bara tretton. Det var för lång väg att köra för den fjortonde.
Visar en bild, tagen i all hast. Damen i rött är vår ordförande
fredag 4 december 2015
Trevligt folk och andra
Igår var jag på julbord på en av mina favoritrestauranger, Brunnsparkens restaurang. Jag äter där ibland privat och har varit där många gånger med grupper och i politiska sammanhang.
Det var Lärarförbundet som bjöd sina pensionerade medlemmar, som fortfarande är medlemmar. Själv bytte jag fackförbund de sista åren av min lärartjänst, då jag tyckte att LF tog bättre hand om sina medlemmar. Men LR tog väl hand om sina förtroendevalda, jag var sådan också en gång.
Det är bara få av mina gamla kolleger som är kvar i LF. De flesta på högstadiet hör till LR. Men det finns annat trevligt folk som jag har träffat i samarbetet med andra skolor.
Trevlig sammankomst och god mat.
Bilden på huset är från 2013.
Jag tänker på hur viktigt det är att människor är artiga och trevliga mot varandra. Med åren har jag blivit mycket mindre benägen att acceptera överlägsna skitstövlar. Detta betyder förvisso också att jag får lämna en del sammanhang. Och det underliga är att det ofta är just de sammanhang som borde står för något helt annat som är de värsta. Drar de kanske till sig människor med en narcissistisk läggning? Man måste ju undra.
Det var Lärarförbundet som bjöd sina pensionerade medlemmar, som fortfarande är medlemmar. Själv bytte jag fackförbund de sista åren av min lärartjänst, då jag tyckte att LF tog bättre hand om sina medlemmar. Men LR tog väl hand om sina förtroendevalda, jag var sådan också en gång.
Det är bara få av mina gamla kolleger som är kvar i LF. De flesta på högstadiet hör till LR. Men det finns annat trevligt folk som jag har träffat i samarbetet med andra skolor.
Trevlig sammankomst och god mat.
Bilden på huset är från 2013.
Jag tänker på hur viktigt det är att människor är artiga och trevliga mot varandra. Med åren har jag blivit mycket mindre benägen att acceptera överlägsna skitstövlar. Detta betyder förvisso också att jag får lämna en del sammanhang. Och det underliga är att det ofta är just de sammanhang som borde står för något helt annat som är de värsta. Drar de kanske till sig människor med en narcissistisk läggning? Man måste ju undra.
torsdag 3 december 2015
Spökena har det inte lätt ibland
Om du talar med någon som du känner i telefonen, känner du då inte igen rösten?
Och om du får ett handskrivet brev från någon nära vän, känner du inte igen handstilen redan innan du har sett avsändaren?
Som språkmänniska kan man analysera, man känner igen särdrag i en text och kan ibland se vem som har skrivit den även om personen ifråga är anonym.
Självklart kan man ta fel! Det kan man väl alltid göra, men nog är det lite lustigt när två språkmänniskor tar fel på en avsändare. Eller hur?
Men visst, det är säkert jättepinsamt att bli igenkänd ibland.
Eller man kanske inte minns... Sådant händer ju äldre personer.'
Men nog kan man tycka att det kanske vore enklare att alltid använda sitt riktiga namn, så att inte några tveksamheter uppstod.
Och om du får ett handskrivet brev från någon nära vän, känner du inte igen handstilen redan innan du har sett avsändaren?
Som språkmänniska kan man analysera, man känner igen särdrag i en text och kan ibland se vem som har skrivit den även om personen ifråga är anonym.
Självklart kan man ta fel! Det kan man väl alltid göra, men nog är det lite lustigt när två språkmänniskor tar fel på en avsändare. Eller hur?
Men visst, det är säkert jättepinsamt att bli igenkänd ibland.
Eller man kanske inte minns... Sådant händer ju äldre personer.'
Men nog kan man tycka att det kanske vore enklare att alltid använda sitt riktiga namn, så att inte några tveksamheter uppstod.
En totalt ansvarslös regering!
Man skulle kunna tro att det är ett skämt! Ska regeringen inte i något avseende ta hänsyn till invånarna som finns i landet eller till dem som gör transporter här.
Hur kan man komma på en så befängd idé att man ska kunna stänga bron? Har regeringen i Stockholm hört talas om långtradare och jobbpendlare! Vilka totala idioter!!! Är det inte nog snart?
Hur kan man komma på en så befängd idé att man ska kunna stänga bron? Har regeringen i Stockholm hört talas om långtradare och jobbpendlare! Vilka totala idioter!!! Är det inte nog snart?
Jag bär på tjocka lager av sorg
Jag håller på nytt på att skriva på ett manus. Detta blir väl sedan också återsänt till mig utan förklaring om varför, för så gör nutida förlag.
Men ännu skriver jag bara och som alltid är jag övertygad om att jag kommer att få Augustpriset för boken och att den kommer att ges ut på ett av de största förlagen och bli en riktig bestseller här och utomlands.
Det är en verklighetsbaserad historia, som dock inte är autentisk. Men jag tittar i gamla almanackor, där det finns kortfattade anteckningar om vad jag har gjort på dagarna för att få lite underlag. Just nu ligger mitt liv i högar av almanackor i stora drag framför mig dag för dag sedan 1957. Det värsta är att många bekanta, som jag har umgåtts med, har jag ingen aning om vilka de är längre, för jag har bara skrivit initialerna på dem. Till exempel jag har träffat den och den och där var följande... Vilka var de då?
Min livshistoria är tyngd av många separationer och uppbrott och många, många dödsfall i min närhet. Någonstans på vägen frös mina tårar, och jag har mycket svårt att gråta. Så de som har fått mig till det- och det är ju några stycken, trots detta - kan känna att de har vunnit en seger och nått mig i mina känslor.
Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig ner och gråta ut all den sorg jag bär på, och den vanmakt jag har känt ibland i mitt liv, när förhållanden absolut har varit omöjliga att påverka.
Kanske skulle jag skriva en annan bok om vägar som jag vek av ifrån också. Men nu först den här. Det är terapi!
Framförallt har jag haft ett otroligt jobbigt relationsliv. Det är inte alltid en fördel att ha män som står i kö, som det ju faktiskt var när jag var ung. Man blir vilsen. Ibland är det svårare att välja än det kanske är för andra att hitta någon.
Och som jag har sagt många gånger; det är väl ingen konst att vara dygdig om det bara finns en enda som är intresserad av en!
Det är rätt skönt att vara gammal. Kön är i vart fall mindre! :-)
Men ännu skriver jag bara och som alltid är jag övertygad om att jag kommer att få Augustpriset för boken och att den kommer att ges ut på ett av de största förlagen och bli en riktig bestseller här och utomlands.
Det är en verklighetsbaserad historia, som dock inte är autentisk. Men jag tittar i gamla almanackor, där det finns kortfattade anteckningar om vad jag har gjort på dagarna för att få lite underlag. Just nu ligger mitt liv i högar av almanackor i stora drag framför mig dag för dag sedan 1957. Det värsta är att många bekanta, som jag har umgåtts med, har jag ingen aning om vilka de är längre, för jag har bara skrivit initialerna på dem. Till exempel jag har träffat den och den och där var följande... Vilka var de då?
Min livshistoria är tyngd av många separationer och uppbrott och många, många dödsfall i min närhet. Någonstans på vägen frös mina tårar, och jag har mycket svårt att gråta. Så de som har fått mig till det- och det är ju några stycken, trots detta - kan känna att de har vunnit en seger och nått mig i mina känslor.
Egentligen skulle jag bara vilja sätta mig ner och gråta ut all den sorg jag bär på, och den vanmakt jag har känt ibland i mitt liv, när förhållanden absolut har varit omöjliga att påverka.
Kanske skulle jag skriva en annan bok om vägar som jag vek av ifrån också. Men nu först den här. Det är terapi!
Framförallt har jag haft ett otroligt jobbigt relationsliv. Det är inte alltid en fördel att ha män som står i kö, som det ju faktiskt var när jag var ung. Man blir vilsen. Ibland är det svårare att välja än det kanske är för andra att hitta någon.
Och som jag har sagt många gånger; det är väl ingen konst att vara dygdig om det bara finns en enda som är intresserad av en!
Det är rätt skönt att vara gammal. Kön är i vart fall mindre! :-)
onsdag 2 december 2015
Det farliga åsiktsförtrycket
Vet vi vad som håller på att hända? Är vi medvetna om hur åsiktsförtrycket breder ut sig? Det är inte bara i det offentliga i samhället utan också privat. Människor kan berätta att när deras politiska åsikter inte accepteras stryks de från facebooksidor. Vänner blir ovänner, och släktingar stryper kontakten mellan sig.
Vi börjar närma oss ett klart DDR-stuk. Det var under DDR- tiden som familjemedlemmar, nära anhöriga och vänner anmälde varandra för fel åsikter! Är vi redan där?
Den vänster som tror sig vara tolerant har demonstrerat i Malmö för att man ska ha vidöppna gränser och släppa in alla! Man har svårt att förstå att detta kan vara sant, samtidigt som det klagas på de sanitära förhållandena på Mässan, där folk ligger på golvet.
Tar människor inget ansvar längre? Är detta rätt mot dem som kommer hit?
Vi börjar närma oss ett klart DDR-stuk. Det var under DDR- tiden som familjemedlemmar, nära anhöriga och vänner anmälde varandra för fel åsikter! Är vi redan där?
Den vänster som tror sig vara tolerant har demonstrerat i Malmö för att man ska ha vidöppna gränser och släppa in alla! Man har svårt att förstå att detta kan vara sant, samtidigt som det klagas på de sanitära förhållandena på Mässan, där folk ligger på golvet.
Tar människor inget ansvar längre? Är detta rätt mot dem som kommer hit?
tisdag 1 december 2015
Det handlar om demokratin
Ändå sedan 2007 - det kan man se om man googlar mitt namn- har jag försvarat Sverigedemokraternas rätt att bli behandlade som andra partier. Den gången skulle de frysas ut i fullmäktige i Kalmar. Se Thoralf Alfssons blogg, riksdagsman för Sd 2010-2014, där han berömmer mig för mitt demokratiska förhållningssätt. Då var jag själv ansluten till Folkpartiet, det som nu har förvandlats till Liberalerna, de som vill tvinga föräldrarna att dela på föräldraförsäkringen på ett visst sätt. Det är väl liberalt!
Jag har allt sedan dess menat - och kommer att fortsätta att mena-att man inte kan mobba ut och särbehandla folkvalda. Detta är inte minst orätt mot de väljare som de representerar. Man kan tycka vad man vill om andra partiers åsikter, men de ska behandlas med respekt i de sammanhang de representerar sina väljare.
Att det troligen finns stora problem inom Sd har jag aldrig förnekat. Sättet att utesluta medlemmar på löpande band talar säkert om detta.
Detta betyder inte att de ska särbehandlas i riksdagen. Vad är det för trams? Har man koll på hur andra partiers medlemmar tänker och tycker? I SD:s partiprogram finns inget rasistiskt, och det finns säkert de som man kan beteckna som rasister i de andra partierna.
Men det finns alltid människor som bär på någon sorts agg från sitt förflutna och som verkar ta ut detta senare i livet i form av mobbning. Fast sådant folk ska kanske helst inte vara statsministrar. Nog kan man med fog misstänka att det är någon sorts knut som ligger som grund för den mannens märkliga uppförande i riksdagen och i regeringssammanhang.
Jag hörde vad danska politiker sade om detta. Men danskarna har mycket att säga om hur Sverige styrs, verkar det som, inte minst om vår flyktingpolitik.
Den där freden i Roskilde 1658 var nog ödesdiger för en del av oss.
Jag har allt sedan dess menat - och kommer att fortsätta att mena-att man inte kan mobba ut och särbehandla folkvalda. Detta är inte minst orätt mot de väljare som de representerar. Man kan tycka vad man vill om andra partiers åsikter, men de ska behandlas med respekt i de sammanhang de representerar sina väljare.
Att det troligen finns stora problem inom Sd har jag aldrig förnekat. Sättet att utesluta medlemmar på löpande band talar säkert om detta.
Detta betyder inte att de ska särbehandlas i riksdagen. Vad är det för trams? Har man koll på hur andra partiers medlemmar tänker och tycker? I SD:s partiprogram finns inget rasistiskt, och det finns säkert de som man kan beteckna som rasister i de andra partierna.
Men det finns alltid människor som bär på någon sorts agg från sitt förflutna och som verkar ta ut detta senare i livet i form av mobbning. Fast sådant folk ska kanske helst inte vara statsministrar. Nog kan man med fog misstänka att det är någon sorts knut som ligger som grund för den mannens märkliga uppförande i riksdagen och i regeringssammanhang.
Jag hörde vad danska politiker sade om detta. Men danskarna har mycket att säga om hur Sverige styrs, verkar det som, inte minst om vår flyktingpolitik.
Den där freden i Roskilde 1658 var nog ödesdiger för en del av oss.
måndag 30 november 2015
Jag, jag, JAG...alla dessa stora EGON
Det är inte utan en viss trötthet jag ser alla dessa mer eller mindre mediokra artister som presenterar bedrövlig musik och stora egon.
- Jag är en sådan som...
och så kommer alla de egenskaper de anser sig ha.
Det som förvånar mig ofta är att musiken verkligen inte är bra, utan den kan bestå av några toner som går upp och ner och en repetition av en eller två meningar. Dessutom har de ibland varit på turné utomlands också! Helt otroligt!
Samtidigt funderar jag över var man får sin självbild ifrån. Man kan ju inte ha hunnit spegla sig i så många människor när man knappt ens har fyllt tjugo år, och hur många separationer har man genomlevt? Men man sjunger som om man hade ett långt livs erfarenheter av hur det är när någon går eller när man själv måste lämna. För ofta handlar det ju om separationer i sångerna.
I dessa bubblor av till synes total egoism kan knappast någon känsla för medmänniskan växa, befarar jag.
Ja, sedan har vi så klart den där andra sorten, de som springer runt och gapar och skriker om vad man får tycka och inte tycka och vilka som räknas till "alla" i dem som "gillar alla", som egentligen inte alls gillar alla utan bara vissa, det vill säga dem som tycker som de själva.
Hur har den ungdom som vi ser blivit som de är? Det slår mig att detta är den generation som har fostrats av den generation som min generations barn tillhör. De som fick härja fritt för att inte bli lika hämmade som vi, föräldragenerationen, ansåg oss ha blivit genom våra auktoritära föräldrar och deras auktoritära fostran av oss.
Det är inte lätt att göra rätt!
- Jag är en sådan som...
och så kommer alla de egenskaper de anser sig ha.
Det som förvånar mig ofta är att musiken verkligen inte är bra, utan den kan bestå av några toner som går upp och ner och en repetition av en eller två meningar. Dessutom har de ibland varit på turné utomlands också! Helt otroligt!
Samtidigt funderar jag över var man får sin självbild ifrån. Man kan ju inte ha hunnit spegla sig i så många människor när man knappt ens har fyllt tjugo år, och hur många separationer har man genomlevt? Men man sjunger som om man hade ett långt livs erfarenheter av hur det är när någon går eller när man själv måste lämna. För ofta handlar det ju om separationer i sångerna.
I dessa bubblor av till synes total egoism kan knappast någon känsla för medmänniskan växa, befarar jag.
Ja, sedan har vi så klart den där andra sorten, de som springer runt och gapar och skriker om vad man får tycka och inte tycka och vilka som räknas till "alla" i dem som "gillar alla", som egentligen inte alls gillar alla utan bara vissa, det vill säga dem som tycker som de själva.
Hur har den ungdom som vi ser blivit som de är? Det slår mig att detta är den generation som har fostrats av den generation som min generations barn tillhör. De som fick härja fritt för att inte bli lika hämmade som vi, föräldragenerationen, ansåg oss ha blivit genom våra auktoritära föräldrar och deras auktoritära fostran av oss.
Det är inte lätt att göra rätt!
Bostadsmarknadens verklighet
Detta är kraven för en etta som kostar ca
4 400 kronor i en förort söder om Stockholm. Läs villkoren!
Krav för bostaden
- Minsta årsinkomst: 190000
- Hyresvärden accepterar inga betalningsanmärkningar eller oreglerade skulder.
- Hyresvärden tillämpar en inkomstregel som innebär att din totala årsinkomst brutto skall uppgå till lägst 3,5 gånger årshyran.
- För godkännande krävs någon form av stadigvarande inkomst, såsom inkomst av tjänst, egen näringsverksamhet, frilansuppdrag, pension, sjukpenning, sjukbidrag, studiemedel eller A-kassa. Dock ej försörjningsstöd (kallades tidigare för socialbidrag).
- Om sökande eller medsökande har bostad kräver hyresvärden att uppsagt hyreskontrakt alternativt försäljningsdokument för villa eller bostadsrätt kan uppvisas före nytt kontrakt tecknas.
söndag 29 november 2015
Historien om den lilla svarta börsen
Är det så för dig också att allt hakar upp sig ibland? Så var det för mig vid lunchtid idag.Jag hade bestämt att köra till Tingsryd för att på deras julmarknad få mitt exemplar av Gåspennan, Tingsryds skrivarklubbs årliga tidskrift, som jag medverkar i detta år igen. De senaste två åren avstod jag från medverkan.
Då jag alltid brukar ha kronor i bilen för parkering, men hade tömt börsen där för att ge till en manlig tiggare som vänligt hade hjälpt mig in med en mikro i bilen, tog jag fram en annan börs. Den hade jag alltid förr i bilen, men den hade varit försvunnen lång tid, tills jag hittade den under några kläder på strykbrädan.Jo, de hade legat där ett tag.
Nu fanns den i sovrummet, och jag fyllde den med enkronor. Men när jag skulle köra kunde jag inte hitta den. Jag tror att jag letade i fyrtiofem minuter innan jag skulle hämta en annan sak i vardagsrummet och hittade den där på en stol. Jag hade lagt den där medan jag bar ut koppar till disken.
Skönt, då kunde jag åka. Jag tog fram en svart väska i ormimitation och tog två påsar med avfall och kastade dem i soptunnan på vägen. Halvvägs till Tingsryd upptäckte jag dels att jag saknade den svarta väskan och dels att jag inte hade börsen med, den som jag hade letat efter så länge.
Nu vände jag givetvis inte tillbaka för detta, utan fortsatte.
Parkeringen var gratis!
Börsen låg inte på matrumsbordet, som jag hade trott när jag kom hem. Kunde jag ha kastat den?
Jo, där under avfallet i den bruna soptunnan låg den.
Men nu hade jag fått Gåspennan och köpt ett par extra ex. för att ge bort. Och inte hade jag behövt en enda krona till parkeringen.
Då jag alltid brukar ha kronor i bilen för parkering, men hade tömt börsen där för att ge till en manlig tiggare som vänligt hade hjälpt mig in med en mikro i bilen, tog jag fram en annan börs. Den hade jag alltid förr i bilen, men den hade varit försvunnen lång tid, tills jag hittade den under några kläder på strykbrädan.Jo, de hade legat där ett tag.
Nu fanns den i sovrummet, och jag fyllde den med enkronor. Men när jag skulle köra kunde jag inte hitta den. Jag tror att jag letade i fyrtiofem minuter innan jag skulle hämta en annan sak i vardagsrummet och hittade den där på en stol. Jag hade lagt den där medan jag bar ut koppar till disken.
Skönt, då kunde jag åka. Jag tog fram en svart väska i ormimitation och tog två påsar med avfall och kastade dem i soptunnan på vägen. Halvvägs till Tingsryd upptäckte jag dels att jag saknade den svarta väskan och dels att jag inte hade börsen med, den som jag hade letat efter så länge.
Nu vände jag givetvis inte tillbaka för detta, utan fortsatte.
Parkeringen var gratis!
Börsen låg inte på matrumsbordet, som jag hade trott när jag kom hem. Kunde jag ha kastat den?
Jo, där under avfallet i den bruna soptunnan låg den.
Men nu hade jag fått Gåspennan och köpt ett par extra ex. för att ge bort. Och inte hade jag behövt en enda krona till parkeringen.
Förtryckandets kultur
Vi är illa ute i Sverige, riktigt illa ute. Vår demokrati är i stor fara genom att det finns starka krafter som vill strypa vår yttranderätt.
Du ska vara (vänster) PK annars ska du hålla käften! Till detta bidrar den vänster/MP anpassade reporterkåren åtminstone på Sveriges Television, där man snart inte ser någon enda Olsson, Andersson eller Nilsson bland reportrarna, för att inte tala om att blonda verkar vara portade.
Sverigedemokraterna, Sveriges tredje största parti, i vissa opinionsundersökningar det allra största, har just hållit sina landsdagar bakom höga kravallstaket och med stark polisbevakning, för man får inte tycka som de!
För att bevisa detta har DDR-vänstern rustat sig och gått i demonstrationståg mot att SD skulle få hålla sina landsdagar i Lund. Detta, mina vänner, är svensk "demokrati", ledd av några, troligen snoriga, tonåringar, som inte har upplevt DDR-kulturen på nära håll. Vi som besökte öststaterna på den tid det begav sig- jodå, drömmen var god- men resultatet- kanske borde uppfostra de där små glinen som förmodligen har gått i skola i Lund med lärare som har tillhört MP.
Jag är trött på det här! Vi har rätt att yttra oss och rätt att tycka.
Det finns en stor "rasism" i den förtryckarkultur som har blivit PK i detta ockuperade land!
Du ska vara (vänster) PK annars ska du hålla käften! Till detta bidrar den vänster/MP anpassade reporterkåren åtminstone på Sveriges Television, där man snart inte ser någon enda Olsson, Andersson eller Nilsson bland reportrarna, för att inte tala om att blonda verkar vara portade.
Sverigedemokraterna, Sveriges tredje största parti, i vissa opinionsundersökningar det allra största, har just hållit sina landsdagar bakom höga kravallstaket och med stark polisbevakning, för man får inte tycka som de!
För att bevisa detta har DDR-vänstern rustat sig och gått i demonstrationståg mot att SD skulle få hålla sina landsdagar i Lund. Detta, mina vänner, är svensk "demokrati", ledd av några, troligen snoriga, tonåringar, som inte har upplevt DDR-kulturen på nära håll. Vi som besökte öststaterna på den tid det begav sig- jodå, drömmen var god- men resultatet- kanske borde uppfostra de där små glinen som förmodligen har gått i skola i Lund med lärare som har tillhört MP.
Jag är trött på det här! Vi har rätt att yttra oss och rätt att tycka.
Det finns en stor "rasism" i den förtryckarkultur som har blivit PK i detta ockuperade land!
fredag 27 november 2015
Vår stulna historia
Det händer att jag kan känna mig illa berörd av det förtryck mina landsmän utsattes för efter 1658, då försvenskningen av Skåne/Blekinge pågick som värst.
Sedan några år tillbaka har jag läst vår historia på ett annat sätt, och det är ju verkligen anmärkningsvärt att vi i södra Sverige har blivit berövade vår historia före 1658.
Igår började jag en studiecirkel om Skånska slott. Den inleddes med en film om Borgeby slott. Okänt för mig. Men hur kunde det vara det? Detta ligger ju nära Malmö, där jag är född och uppvuxen.
Det ska bli spännande att se framöver om jag kan återta lite av den historia svenskarna har berövat mig.
Sedan några år tillbaka har jag läst vår historia på ett annat sätt, och det är ju verkligen anmärkningsvärt att vi i södra Sverige har blivit berövade vår historia före 1658.
Igår började jag en studiecirkel om Skånska slott. Den inleddes med en film om Borgeby slott. Okänt för mig. Men hur kunde det vara det? Detta ligger ju nära Malmö, där jag är född och uppvuxen.
Det ska bli spännande att se framöver om jag kan återta lite av den historia svenskarna har berövat mig.
Men jag flaggar med både svenska och skånska flaggan på min fasad!
På det nymålade huset.
tisdag 24 november 2015
Att vila sin hjärna
Igår såg jag inlägget om stress hos "Fråga doktorn". Man skulle vila sin hjärna.
Men i min ålder - så är det nog för många av oss - är det ju inte bara att vila sin hjärna i nutiden, utan minnena av platser och människor far runt i mitt huvud. Det är som om de gamla minnena blev allt starkare med tiden, medan jag ibland undrar vad det var jag åt till lunch den dagen.
Jag har haft flera "hemma", och det känns märkligt att åka tillbaka till de platser som jag har bott på. Händelseförlopp i livet rullas upp och blir verkliga på nytt.
Där låg sommarhuset vid Drevviken utanför Stockholm, som mina släktingar hade, där jag brukade vara på somrarna. Huset är borta, men badet är kvar. Dock har kusinen kvar lägenheten på Östermalm.
Vi åkte dit till badet, jag och vännen, en eftermiddag i oktober i år och satt och fikade vid stranden. Det var sig likt, frånsett att det nu fanns en brygga ut till den ö, som man tidigare fick simma ut till.
'
Men i min ålder - så är det nog för många av oss - är det ju inte bara att vila sin hjärna i nutiden, utan minnena av platser och människor far runt i mitt huvud. Det är som om de gamla minnena blev allt starkare med tiden, medan jag ibland undrar vad det var jag åt till lunch den dagen.
Jag har haft flera "hemma", och det känns märkligt att åka tillbaka till de platser som jag har bott på. Händelseförlopp i livet rullas upp och blir verkliga på nytt.
Där låg sommarhuset vid Drevviken utanför Stockholm, som mina släktingar hade, där jag brukade vara på somrarna. Huset är borta, men badet är kvar. Dock har kusinen kvar lägenheten på Östermalm.
Vi åkte dit till badet, jag och vännen, en eftermiddag i oktober i år och satt och fikade vid stranden. Det var sig likt, frånsett att det nu fanns en brygga ut till den ö, som man tidigare fick simma ut till.
'
Ibland kör jag förbi mitt gamla föräldrahem i villaområdet i Malmö och mostrarnas hus på andra sidan trädgårdarna. Där bor sedan många år andra människor nu.
Samma sak med huset i Hjärup utanför Lund där barnen var små.
Och huset på Fäladen, där vi hade lägenhet före Hjärupshuset kör jag förbi varje gång jag är i Lund.
Sedan finns lägenheten i Oskarshamn, som jag hade när jag jobbade där, men då hade jag huset i Blekinge också. Jag minns mest mina lila petunior på balkongen, som vette ut mot trädgårdarna i ett villaområde.
Och så den stora lägenheten i höghusområdet i Flemingsberg,inte så långt från Tumba, där jag hade en vän i många år.
Jag står i kö till lägenhet 65 plus i Huddinge kommun. Jag undrar om cirkeln någonsin ska slutas där.
Ändå har jag ju bott i samma kultur, även om jag genom arbetet och i mitt boende har mött många andra kulturer.
Ja, det vill säga om det är samma kultur att bo i Småland som i Malmö, eller i det akademikerpräglade Lund och i Bräkne-Hoby.
måndag 23 november 2015
Insändare om fyrtiotalisterna
Idag har jag en insändare i Sydöstran
"Fyrtiotalisterna borde checka in- inte ut"
Finns även på nätet
www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan
"Fyrtiotalisterna borde checka in- inte ut"
Finns även på nätet
www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan
söndag 22 november 2015
Skrämmande stil mot elever och anställda
Ann-Louise Trulsson, präst och distriktsordförande i KD Blekinge har föreslagit att man ska lägga ner Sunnadalsskolan i Karlskrona, där hon sitter i Kunskapsnämnden, för att eleverna ska få bättre betyg och för att öka integriteten. Hon tror att Sunnadalsskolan är som Rosengårdsskolan i Malmö, där eleverna har fått högre betyg när högstadiet lades ner och de integrerades på andra skolor.
Trulssons förslag har mötts av kalla handen från andra politiker.
I och för sig är det nog sant att det inte är bra för integrationen att det inte finns några svenska elever på skolan. Men kunde man inte lösa det genom att man placerade dit sådana?
Men sättet att spela ut den här sortens hot- för så ser nog både elever och anställda det- är mycket otäckt, tycker jag. Det tyder för det första på en konstig syn på inlärning, där betygen är det enda saliggörande. Som folkhögskollärare till min utbildning ser jag det inte så. Tvärtom kan betyg vara hämnande för lusten att lära om man inte lyckas få de betyg man önskar, och anledningen till detta kan variera. Det beror visst inte bara på lathet om man inte lyckas.
Ska en krisdemokrat ha den synen på skola och inlärning? Det är ju lika illa som Liberalernas (Folkpartiets nya namn).
Det kan finnas trygghet i en grupp, en trygghet i en identitet. Sunnadalsskolan är känd för sina fina teaterföreställningar.
Betyder inte sådant något?
Trulssons förslag har mötts av kalla handen från andra politiker.
I och för sig är det nog sant att det inte är bra för integrationen att det inte finns några svenska elever på skolan. Men kunde man inte lösa det genom att man placerade dit sådana?
Men sättet att spela ut den här sortens hot- för så ser nog både elever och anställda det- är mycket otäckt, tycker jag. Det tyder för det första på en konstig syn på inlärning, där betygen är det enda saliggörande. Som folkhögskollärare till min utbildning ser jag det inte så. Tvärtom kan betyg vara hämnande för lusten att lära om man inte lyckas få de betyg man önskar, och anledningen till detta kan variera. Det beror visst inte bara på lathet om man inte lyckas.
Ska en krisdemokrat ha den synen på skola och inlärning? Det är ju lika illa som Liberalernas (Folkpartiets nya namn).
Det kan finnas trygghet i en grupp, en trygghet i en identitet. Sunnadalsskolan är känd för sina fina teaterföreställningar.
Betyder inte sådant något?
Av terroristen blev en tummetott, men var finns de riktiga?
Den tidigare terrormisstänkte asylboende i Norrland, kan nu fortsätta att spela bordtennis.
Men, nog undrar man vad SÄPO och polisen sysslar med.
Eller?
Ännu mera rädd blir åtminstone jag när jag tänker på att de kanske missar de riktiga terroristerna. De lägger kanske inte ut sig på facebook med jubel över Norrland, och de har nog annat att göra än att spela bordtennis. Men vad var detta? Har man missat något viktigt nu medan man koncentrerade sig på en oskyldig och satte hela landet i skräck för honom?
Men, nog undrar man vad SÄPO och polisen sysslar med.
Eller?
Ännu mera rädd blir åtminstone jag när jag tänker på att de kanske missar de riktiga terroristerna. De lägger kanske inte ut sig på facebook med jubel över Norrland, och de har nog annat att göra än att spela bordtennis. Men vad var detta? Har man missat något viktigt nu medan man koncentrerade sig på en oskyldig och satte hela landet i skräck för honom?
lördag 21 november 2015
Nu är det nog!
Till slut orkar man inte med allt tjafs, alla motsättningar och all härskarteknik.
Så kände jag det idag inför KD i Blekinge.
Så jag har följt en partikamrat och begärt mitt utträde, jag också!
Vem vill leva i en krigszon hela tiden?
Nog har jag försökt! Det är ju andra gången jag går ur, och nu får detta vara för gott, för här finns inget hopp, som jag ser det.
Men Ebba gillar jag! Och politiken också! Synd när ett parti med så bra politik drar till sig härskarfolk regionalt!
Så kände jag det idag inför KD i Blekinge.
Så jag har följt en partikamrat och begärt mitt utträde, jag också!
Vem vill leva i en krigszon hela tiden?
Nog har jag försökt! Det är ju andra gången jag går ur, och nu får detta vara för gott, för här finns inget hopp, som jag ser det.
Men Ebba gillar jag! Och politiken också! Synd när ett parti med så bra politik drar till sig härskarfolk regionalt!
Gud bevare oss för "religiösa" sammanhang!
Det börjar väl bli tydligare och tydligare för flera av oss hur farliga religioner kan vara. Man hittar på många håll olika former av dödande långt utan för extremkretsarna. Svenska kyrkan fryser ut, stänger ute och avpolletterar. Det är de utmärkta på. Tyvärr ser jag samma tendens i det politiska parti jag tillhör, i vart fall genom att man på distriktsnivå försöker frysa ut så att människor själva går. Kanske är det inte alls bra att ha kyrkliga företrädare på framträdande poster i ett politiskt parti. Risken är ju uppenbar att de tar med sig en destruktiv kultur från sina yrkessammanhang.
Man ska nog hålla isär saker. Det gäller att välja rätt företrädare om inte hela sammanhanget ska stämplas.
Man ska nog hålla isär saker. Det gäller att välja rätt företrädare om inte hela sammanhanget ska stämplas.
fredag 20 november 2015
Att se målgrupperna
Inom turismen försöker vi satsa vår reklam på de målgrupper vi tror är de som är mest intressanta för verksamheten. Vilka turister kommer till Blekinge? Vad är de intresserade av? Vad ska vi göra för att nå dem?
Politiken har i många stycken blivit till en överbudspolitik. Det ena partiet försöker överträffa det andra i löften om vad väljarna ska få om de röstar på det.
Att Kristdemokraterna har varit ett parti som värnar om familjen är inget nytt. Men KD har också varit ett parti som har gått i täten när det gäller äldrefrågor. Med en ung partiledning verkar nu de frågorna falla bort.
Detta tror jag är mycket oklokt, för jag är övertygad om att det är i gruppen äldre väljare som Kristdemokraterna har sitt största stöd. Jag har ganska svårt att tro att vår familjepolitik faller så många yngre i smaken, trots att samma personer senare i livet nog inser att KD hade rätt i sitt sätt att se på familjernas stora betydelse.
Det är givetvis tråkigt att mitt parti, som ju har varit det politiska parti som man har förknippat med en god äldrepolitik, nu verkar överge intresset för äldrefrågorna på riksplanet och kanske också ibland ute i distrikten.
Till vilket parti ska äldre vända sig för att få gehör för sina frågor?
Politiken har i många stycken blivit till en överbudspolitik. Det ena partiet försöker överträffa det andra i löften om vad väljarna ska få om de röstar på det.
Att Kristdemokraterna har varit ett parti som värnar om familjen är inget nytt. Men KD har också varit ett parti som har gått i täten när det gäller äldrefrågor. Med en ung partiledning verkar nu de frågorna falla bort.
Detta tror jag är mycket oklokt, för jag är övertygad om att det är i gruppen äldre väljare som Kristdemokraterna har sitt största stöd. Jag har ganska svårt att tro att vår familjepolitik faller så många yngre i smaken, trots att samma personer senare i livet nog inser att KD hade rätt i sitt sätt att se på familjernas stora betydelse.
Det är givetvis tråkigt att mitt parti, som ju har varit det politiska parti som man har förknippat med en god äldrepolitik, nu verkar överge intresset för äldrefrågorna på riksplanet och kanske också ibland ute i distrikten.
Till vilket parti ska äldre vända sig för att få gehör för sina frågor?
torsdag 19 november 2015
Löfven, börja handla!
Nog kan han babbla vår statsminister! Och allt han säger är i futurum "Nu ska vi".
Svenska folket behöver höra "Nu HAR vi!"
En regering måste handla kraftfullt och snabbt i krislägen!
Svenska folket behöver höra "Nu HAR vi!"
En regering måste handla kraftfullt och snabbt i krislägen!
Hoppsan, vi fick visst med en liten terrorist!
Nog är det så att vi är många som upplever att vi finns på en båt utan kapten. Nu kan vi verkligen se hur det är i ett land med en dålig regering. Man måste ju blir mörkrädd!
Människor väller okontrollerat in i landet och har gjort så länge. Hoten hänger över oss och över andra länder i Europa.
Regeringen vimsar hit och dit utan styrning, verkar det som. Margot Wallström leker hela världens moralmorsa och retar på sig andra länders regeringar.
Bevare oss för detta! Måtte de inte bli långvariga vid makten!
Människor väller okontrollerat in i landet och har gjort så länge. Hoten hänger över oss och över andra länder i Europa.
Regeringen vimsar hit och dit utan styrning, verkar det som. Margot Wallström leker hela världens moralmorsa och retar på sig andra länders regeringar.
Bevare oss för detta! Måtte de inte bli långvariga vid makten!
onsdag 18 november 2015
Att lomma iväg
Det är onekligen lite kusligt att se hur människor, som har blivit illa behandlade, ibland går med svansen mellan benen. Varför? Ska sådant passera tyst och obemärkt?
Jag tycker inte det. Man måste ge hals och tala om vad som händer.
I en konflikt som inte löses är ingen segrare. Båda parter är förlorare. Om man tror att man sedan kan gå vidare och att det är lugnt, tar man naturligtvis fullständigt miste.
Vi har i en grupp som jag tillhör den senaste tiden fått mycket upprörda mejl från ett par medlemmar.
Detta tyder inte på lugn och ro. Det tyder enbart på att man försöker sopa skiten under mattan! Men stenarna ropar, som bekant!
Jag tycker inte det. Man måste ge hals och tala om vad som händer.
I en konflikt som inte löses är ingen segrare. Båda parter är förlorare. Om man tror att man sedan kan gå vidare och att det är lugnt, tar man naturligtvis fullständigt miste.
Vi har i en grupp som jag tillhör den senaste tiden fått mycket upprörda mejl från ett par medlemmar.
Detta tyder inte på lugn och ro. Det tyder enbart på att man försöker sopa skiten under mattan! Men stenarna ropar, som bekant!
Och här sitter jag!
Idag har jag varit på en trevlig seniorlunch i Odd Fellow. En man visade bilder och hade ett mycket intressant föredrag om Sydamerika. Han var själv pensionär. Hur orkar man göra en fyra veckors lång resa runt i Sydamerika, klättra 600 meter, och vara uppe på 4000 meters höjd? Vissa människor kan!
Och där satt jag och tänkte att för mig hade detta varit fullständigt otänkbart. Men det finns ju trevliga saker att göra på nära håll också! Då blir man inte så trött.
Och där satt jag och tänkte att för mig hade detta varit fullständigt otänkbart. Men det finns ju trevliga saker att göra på nära håll också! Då blir man inte så trött.
tisdag 17 november 2015
Vi läste Bamse för han var snäll
Vart tog drömmen om det goda samhället vägen? Den drömmen som jag själv hade som ung socialdemokrat. Inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet försökte vi visa på de goda modellerna. Vi läste Bamse för våra barn, för Bamse var snäll och en bra förebild för hur vi skulle vara mot varandra.
Den tiden ligger långt, långt tillbaka i mitt liv nu.
Fighter, uteslutningar, utestängningar och mobbning är det som jag mest tycker präglar vår samtid. Och på toppen av ondskan då dödandet av fullständigt oskyldiga människor som bara levde sitt vanliga liv.
Inom politiken verkar man sällan arbeta för samma mål inom samma parti. Vägen kantas av kampen om makten och karriärpolitikerna plöjer fram och fryser ut för att själva få makten eller få behålla den. Det är en mycket otäck utveckling!
Kanske är det allra värsta att se de manipulativa egoisterna klä sig i godhetens mantlar. Svenska kyrkan toppar dåliga arbetsmiljöer som jag har upplevt dem i mitt liv. Värre har jag svårt att tänka mig, även om den kommunala skolan i en kommun med många socialdemokratiska tjänstemän inte var mycket bättre, men dock bättre.
Jag vill tillbaka till den tid, då man läste Bamse- för han var snäll!
Den tiden ligger långt, långt tillbaka i mitt liv nu.
Fighter, uteslutningar, utestängningar och mobbning är det som jag mest tycker präglar vår samtid. Och på toppen av ondskan då dödandet av fullständigt oskyldiga människor som bara levde sitt vanliga liv.
Inom politiken verkar man sällan arbeta för samma mål inom samma parti. Vägen kantas av kampen om makten och karriärpolitikerna plöjer fram och fryser ut för att själva få makten eller få behålla den. Det är en mycket otäck utveckling!
Kanske är det allra värsta att se de manipulativa egoisterna klä sig i godhetens mantlar. Svenska kyrkan toppar dåliga arbetsmiljöer som jag har upplevt dem i mitt liv. Värre har jag svårt att tänka mig, även om den kommunala skolan i en kommun med många socialdemokratiska tjänstemän inte var mycket bättre, men dock bättre.
Jag vill tillbaka till den tid, då man läste Bamse- för han var snäll!
måndag 16 november 2015
Lugn efter stormen?
I miljöer med utfrysning och mobbning inbillar man sig ofta att det blir lugnt om syndabocken för tillfället på ett eller annat sätt försvinner.
Så trodde man på Oskarshamns folkhögskola när jag som rektor hade blivit utköpt.
Naturligtvis blev det inte så. Den tillfällige syndabocken - det följer alltid flera- är inte orsaken till problemen. Och det visade sig ju också att efter mig kom andra. Utköp av ytterligare en rektor och en lärare, en del som kom bort i "ändringar i verksamheten" och en del andra som blev utfrysta och slutade själva eller bara slutade själva.
Läget idag har jag ingen aning om. Flera av de gamla är dessutom döda, fastän de inte var gamla. Det är kanske lugnt idag, jag vet inte.
Själv fick jag både pengar och ett mycket intressantare och bättre liv sedan jag hade kommit därifrån. Och mitt blodtryck sjönk till normal nivå!
Nu ser vi samma lugn efter stormen - fenomen i KD-distriktet i Blekinge. Idag har jag yttrat mig i Sydöstran eftersom en av de mest engagerade medlemmarna har valt att lämna partiet. Ordföranden tror att det är lugnt nu!
Jag tror att hon tar totalt miste! Vi får väl se...
Så trodde man på Oskarshamns folkhögskola när jag som rektor hade blivit utköpt.
Naturligtvis blev det inte så. Den tillfällige syndabocken - det följer alltid flera- är inte orsaken till problemen. Och det visade sig ju också att efter mig kom andra. Utköp av ytterligare en rektor och en lärare, en del som kom bort i "ändringar i verksamheten" och en del andra som blev utfrysta och slutade själva eller bara slutade själva.
Läget idag har jag ingen aning om. Flera av de gamla är dessutom döda, fastän de inte var gamla. Det är kanske lugnt idag, jag vet inte.
Själv fick jag både pengar och ett mycket intressantare och bättre liv sedan jag hade kommit därifrån. Och mitt blodtryck sjönk till normal nivå!
Nu ser vi samma lugn efter stormen - fenomen i KD-distriktet i Blekinge. Idag har jag yttrat mig i Sydöstran eftersom en av de mest engagerade medlemmarna har valt att lämna partiet. Ordföranden tror att det är lugnt nu!
Jag tror att hon tar totalt miste! Vi får väl se...
lördag 14 november 2015
Hur tänker svenska reportrar?
Jag satt en del av natten och följde rapporteringen från terrordåden i Paris. Började med de svenska nyheterna. I dem
hade man lyckats fånga in några svenskar som bodde och vistades i Paris och med sedvanlig känslostil frågade reportern.
- Hur känner du dig?
Ja, hur tror de svenska reportrarna att man känner sig när man sitter mitt i skjutningar och bomber eller när en stor olycka har hänt?
Är inte dessa frågor sanslöst dumma? Och de återkommer alltid!
Jag gick sedan över till de tyska nyheterna, som jag tyckte hade en helt annan kvalitet med analyser om vilka som kunde ligga bakom och varför man trodde så. Under den tid jag tittade fanns inga frågor till några som var i Paris om hur de kände sig!
hade man lyckats fånga in några svenskar som bodde och vistades i Paris och med sedvanlig känslostil frågade reportern.
- Hur känner du dig?
Ja, hur tror de svenska reportrarna att man känner sig när man sitter mitt i skjutningar och bomber eller när en stor olycka har hänt?
Är inte dessa frågor sanslöst dumma? Och de återkommer alltid!
Jag gick sedan över till de tyska nyheterna, som jag tyckte hade en helt annan kvalitet med analyser om vilka som kunde ligga bakom och varför man trodde så. Under den tid jag tittade fanns inga frågor till några som var i Paris om hur de kände sig!
Vår nåderike Gud...
har gett Europa ännu ett fruktansvärt terrordåd!
Nej, jag slutar tro! Finns det en Gud och en ond kraft så har denne senare tagit över! Och så länge vi människor är så onda mot varandra kommer han att härska på jorden!
Nej, jag slutar tro! Finns det en Gud och en ond kraft så har denne senare tagit över! Och så länge vi människor är så onda mot varandra kommer han att härska på jorden!
fredag 13 november 2015
Sevärt
I oktober månad levde jag under ett par veckor storstadsliv när min dotter plus äkta hälft var i N.Y. Då passade jag också på att besöka Waldemarsudde och utställningen "Symbolism och dekadens" som var mycket sevärd. De hade en bok som hörde till utställningen, men jag tyckte att den var för tung att bära med sig.
Till betydligt högre pris (med porto och postförskott) har jag fått hem den idag. Den är jättefin, och det är utställningen också. Väl värd att se!
'
Till betydligt högre pris (med porto och postförskott) har jag fått hem den idag. Den är jättefin, och det är utställningen också. Väl värd att se!
utställningslokalen
'
ett unikt träd på vägen till utställningen
torsdag 12 november 2015
Tjafs, bråk och inkompetens
Säkert är det så att vi är många som känner en stor osäkerhet av landets situation och en stor oro inför den inkompetens som vi ser hos politikerna. Ena minuten är det omöjligt att genomföra gränskontroller, och nästa minut har man beslutat om sådana. Hur många timmar passerade mellan det omöjliga och beslutet av dem?
Det hela verkar vara totala hapenings, och i våra grannländer verkar man skaka på huvudet åt Sveriges förhållningssätt i flyktingfrågan.
Vänstern talar, som vanligt, om alla människors lika värde, men till dessa alla hör garanterat inte borgerliga politiker eller - ännu värre- sverigedemokrater. Vänstern har en mycket märklig uppfattning om ordet "alla".
Ebba Busch Thor känns för en del av oss borgerliga som en befrielse, hon har handlingsplan och är tydlig. Men hon har inte hunnit mer än framträda förrän en av hennes ständige belackare- så framstår det- David Lega går ut i media och talar om att hon gör fel. Man bara suckar!
I KD i Ronneby har förre ordföranden lämnat partiet. Inför media handlar det om en konflikt med den nye ordföranden, men internt skriver han till oss partikamrater om att det handlar om distriktsordförandens förhållningssätt. Han blev också petad från vice ordförandeposten i distriktet vid senaste valet där.
Man ska följa regler och stadgar, tycker han och en annan partikamrat. Till reglerna hör att man lämnar sina uppdrag när man lämnar partiet. Det har man skrivit på när man kandiderade.
Men de reglerna ska man inte följa nu, tydligen, för han tänker sitta kvar på sina uppdrag har han deklarerat.
Detta ständiga bråk är inget trevligt alls!
Ska det inte vara trevligt att vara i samma parti?
Det hela verkar vara totala hapenings, och i våra grannländer verkar man skaka på huvudet åt Sveriges förhållningssätt i flyktingfrågan.
Vänstern talar, som vanligt, om alla människors lika värde, men till dessa alla hör garanterat inte borgerliga politiker eller - ännu värre- sverigedemokrater. Vänstern har en mycket märklig uppfattning om ordet "alla".
Ebba Busch Thor känns för en del av oss borgerliga som en befrielse, hon har handlingsplan och är tydlig. Men hon har inte hunnit mer än framträda förrän en av hennes ständige belackare- så framstår det- David Lega går ut i media och talar om att hon gör fel. Man bara suckar!
I KD i Ronneby har förre ordföranden lämnat partiet. Inför media handlar det om en konflikt med den nye ordföranden, men internt skriver han till oss partikamrater om att det handlar om distriktsordförandens förhållningssätt. Han blev också petad från vice ordförandeposten i distriktet vid senaste valet där.
Man ska följa regler och stadgar, tycker han och en annan partikamrat. Till reglerna hör att man lämnar sina uppdrag när man lämnar partiet. Det har man skrivit på när man kandiderade.
Men de reglerna ska man inte följa nu, tydligen, för han tänker sitta kvar på sina uppdrag har han deklarerat.
Detta ständiga bråk är inget trevligt alls!
Ska det inte vara trevligt att vara i samma parti?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)