Det finns nog inget som tröttar mig så mycket som de människor som hela tiden ska passa in. Tycker de inte som omgivningen så tar de på sig anonymitetens skydd för att säga sin mening. Det dräller av dem på nätet.
Själv orkar jag varken hyckla, ljuga eller vara anonym. Dessutom tror jag att man lätt avslöjas, och då blir man bara löjlig.
-Tycker jag också! Så har jag också gjort!
Känns sådana kommentarer igen?
Visst, det är inte mycket bättre när man alltid är motvalls, men på något sätt känns detta ändå ärligare.
Ibland undrar jag hur det är att vara gift med en sådan där ytlig anpassling, som samtidigt för ett fult spel, både vad gäller sitt jobb och andra kvinnor (jo, det är nog mest vita, heterosexuella män som finns i den kategorin.) Är fruarna medvetna om äkta mannens små egenheter? Eller lever hon i den bästa av världar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar