Jag är för gammal för det här, har jag tänkt många gånger i kyrkan de senaste tio/femton åren. Min uppfostran säger något annat och de uppförandekoder som jag har om hur man uppträder i kyrkan ser inte ut så här!
Man är inte baraxlad i en kyrka. Inte heller har man naken rygg. Där faller en hel del brudar enligt mina koder. Man bör inte ha vit klänning och slöja om man har varit gift förut, och att ha vit klänning, slöja och sina barn som brudnäbbar är långt över det som borde tolereras.
En präst bör stå i predikstolen och tala till församlingen. Inte för att hen är upphöjd, utan helt enkelt för att höras och synas bättre. Ju mindre man själv är, desto större är risken att, om man står på golvet, reduceras man till en röst någonstans ifrån. Präster borde också tänka på människor som hör dåligt.
Men prästerna kanske är rädda för att stå i en predikstol? De känner sig kanske uttittade och vill hellre gömma sig på golvet för de flesta i församlingen?
Gudstjänster, julböner och andra kyrkliga sammankomster bör inte ha karaktären av skådespel.
Och man APPLÅDERAR INTE I KYRKAN SÅVIDA DET INTE ÄR EN KONSERT, DÅ MAN KAN APPLÅDERA NÄR DEN ÄR SLUT.
Varför stoppar inte prästen applåderandet genom att säga ifrån före gudstjänsten? Vill kanske prästen också ha applåder?
Vad är det för spektakel som förekommer i Svenska kyrkan idag? Jag blir bara så oändligt trött av allt detta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar