Men i min ålder - så är det nog för många av oss - är det ju inte bara att vila sin hjärna i nutiden, utan minnena av platser och människor far runt i mitt huvud. Det är som om de gamla minnena blev allt starkare med tiden, medan jag ibland undrar vad det var jag åt till lunch den dagen.
Jag har haft flera "hemma", och det känns märkligt att åka tillbaka till de platser som jag har bott på. Händelseförlopp i livet rullas upp och blir verkliga på nytt.
Där låg sommarhuset vid Drevviken utanför Stockholm, som mina släktingar hade, där jag brukade vara på somrarna. Huset är borta, men badet är kvar. Dock har kusinen kvar lägenheten på Östermalm.
Vi åkte dit till badet, jag och vännen, en eftermiddag i oktober i år och satt och fikade vid stranden. Det var sig likt, frånsett att det nu fanns en brygga ut till den ö, som man tidigare fick simma ut till.
'
Ibland kör jag förbi mitt gamla föräldrahem i villaområdet i Malmö och mostrarnas hus på andra sidan trädgårdarna. Där bor sedan många år andra människor nu.
Samma sak med huset i Hjärup utanför Lund där barnen var små.
Och huset på Fäladen, där vi hade lägenhet före Hjärupshuset kör jag förbi varje gång jag är i Lund.
Sedan finns lägenheten i Oskarshamn, som jag hade när jag jobbade där, men då hade jag huset i Blekinge också. Jag minns mest mina lila petunior på balkongen, som vette ut mot trädgårdarna i ett villaområde.
Och så den stora lägenheten i höghusområdet i Flemingsberg,inte så långt från Tumba, där jag hade en vän i många år.
Jag står i kö till lägenhet 65 plus i Huddinge kommun. Jag undrar om cirkeln någonsin ska slutas där.
Ändå har jag ju bott i samma kultur, även om jag genom arbetet och i mitt boende har mött många andra kulturer.
Ja, det vill säga om det är samma kultur att bo i Småland som i Malmö, eller i det akademikerpräglade Lund och i Bräkne-Hoby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar