Vårt samhällsklimat genomsyras av tendensen att skuldbelägga andra. Själva står vi som oskyldiga offer till vad som sker med oss eller omkring oss. Detta gäller också i saker där vi definitivt själva är skyldiga.
Vi ser det på många sätt. Ta till exempel tjejer som fläker ut sig på nätet, och sedan tvingas till avancerade sexuella bilder, varför finns de överhuvudtaget på nätet med sina förföriskt framställda kroppar? Börja där! Se till att tjejerna inte ägnar sig åt att lägga ut bilder på sig själva som kan missuppfattas, eller som rent av syftar till att framställa sig själv som enbart ett sexobjekt.
På samma sätt upplever jag att vi förväntar oss ett religiöst omhändertagande. En del tror att Jesus sonade våra synder genom sin död på korset. Det tror inte jag. Jag tror att Jesus dog på korset på grund av våra synder, det vill säga som den stora syndabocken och mobbningsoffret. Vi slipper nog inte ifrån våra egna synder!
Sedan är jag också, som jag har skrivit tidigare, övertygad om att vi får våra straff i detta livet. Det kommande har nog en annan form och substans!
Igår, när jag hörde en betraktelse inför helgen, tänkte jag också på hur lätt vi gör det för oss. Vi väntar på att Jesus ska återkomma.
Ska återkomma? Då har man nog missat den levande Gud som finns här hela tiden.
Jag tror att ansvaret för att Guds kärleksfulla rike ska breda ut sig ligger på oss nu. Kristus finns närvarande, om vi vill se det. Genom honom och hans vägledning ska vi få kunskap om hur vi ska agera för att himmelriket ska bli verklighet. Här på jorden!
Jag tror nämligen inte att Guds vilja gäller någon sorts himmelrike bortanför utan att det gäller just jordelivet. Det är här kärlekens väg ska förverkligas.
Sitter vi med händerna i kors och väntar på Jesu återkomst, då tror jag att vi totalt missar målet!
Men, hu, som det ser ut på jorden! Det måste vara starka andra krafter i omlopp, eller hur?
Dessa försvinner inte genom vår väntan och passivitet. Det krävs handling och vittnesmål om en annan kraft i tillvaron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar