För en tid sedan- tiden går fort jag minns inte exakt när- hörde jag på en konferens att en kvinna i Ronneby, med en mycket framgångsrik verksamhet, hade sökt medlemskap i den förening av småföretagare i Ronnebytrakten, som kallar sig Blekingepärlor, men inte fått komma med.
Jag tyckte att detta var mycket märkligt.
Själv har jag med guidningen varit med i en grupp, som vi har kallat Ronnebyguiderna, men då de flesta där har annat än guidning för sig numera, kan man knappast säga att den gruppen existerar längre.
Dels med tanke på detta och dels med tanke på mina akvareller tänkte jag att Blekingepärlor kanske kunde vara en grupp som jag kunde vara med i. Det finns guideverksamhet även där, även om det bara är en person som sysslar med denna. Så jag skickade in en ansökan.
De som ställer ut akvareller där är inte störande professionella, tycker jag. Jag trodde nog att jag skulle mer än duga för dem.
Jag trodde att de skulle bli glada över en ny ansökan!
Men se så var det inte alls. Det fanns många invändningar. De skulle ha någon som var ung nog att stå och sälja korv en hel dag, de skulle ha en balans mellan olika tekniker och sist, men inte minst, tyckte de två som var här inte att mina målningar (ännu inte, det sade de) var tillräckligt bra för denna amatörgrupp. Jag blev nog lite förvånad över den bedömningen för jag brukar få höra annat, och går på kurs på femte terminen hos en mycket välutbildad lärare, vilket de bedömande knappast var.
Själv har jag en gedigen konsthistorisk och estetisk utbildning med speciell kurs i bild. Jag har tre betyg, nuvarande 90 poäng från Lunds universitet i konsthistoria med konstteori, där bland andra professor Oscar Reutersvärd var min lärare, och jag har en estetlärarutbildning (och moderna språk) för folkhögskollärare från lärarhögskolan i Linköping. Plus att jag då har undervisat i konst på korta kurser och haft utbildningar för Konstfrämjandets ombud.
I Blekingepärlor bröt sig en grupp kvinnor, som i stället kallar sig "Skapande kvinnor", ur för en tid sedan och har nu egna utställningar. Man kan ju fråga sig varför.
Jag kan leva utan Blekingepärlor, och de får nu inte någon medlemsavgift från mig.
Och jag har utrymme nog att ha egna utställningar i mitt stora förråd, när jag får det iordninggjort.
Mentaliteten borde kanske förvåna mig, men det gör den inte.
Det är inte ovanligt i det här området att man inte får leka på någons gata. Oavsett- eller kanske på grund av- ens kompetens.
Själv är jag inte så där jätteimponerad över människor som sitter och målar av en bild, skriver sitt eget namn under och ställer ut.
Det är dessutom rätt så riskabelt att göra detta, för det kan vara direkt olagligt.
Därmed inte sagt att det har förekommit i just den här föreningen, men det förekommer. Och till dessa hör inte jag. Jag målar bara egna motiv.
Det var nog dumt av mig att söka. Man ska akta sig för att försöka träda in i någras lilla kungarike!
2 kommentarer:
Det där med inbördesbeundran finns överallt. Men det är början till slutet när man inte kan rekrytera nya med jämna mellanrum. För nya upplevs som hot, inte som en framtid för det man tror på och vill föra vidare.
Ja, visst är det. Och hur kan man säga nej till folk som vill vara med och göra något för bygden? Otroligt!Men det har alltså funnits en stor konflikt i den föreningen, som har gjort att flera mycket kompetenta har lämnat. Det har väl sina skäl, tror jag nu.
Skicka en kommentar