Problemet är att tolka vad vi bör göra.
I efterhand kan man nog ofta se - i vart fall kan jag göra det - hur saker, som till synes har varit slumpartade i ens liv, har länkats samman till ett mönster.
När jag tror mig gå rätt i livet brukar jag säga att det känns som bomull i bröstet. Jag fylls av en sorts harmoni. Och motsatsen, när jag är på fel väg, känner jag mig obehaglig till mods, har otäcka drömmar och kan vakna med hjärtklappning och ängslan.
Kroppen ljuger inte, detta tror jag är sant.
På samma sätt tror jag att en övervikt, som jag själv lider av, kan vara ett sätt att skydda sig. För jag tror inte att den bara har sin grund i okynnesätning. Samtidigt är det naturligtvis så att människor som lätt drar på sig extra kilon många gånger är livsnjutare och gillar livets goda och god mat. Man är nog inte mycket för att späka sig.
En del av oss är regelbundna i sina liv, andra har en mera impulsstyrd tillvaro. Som pensionär har jag unnat mig lyxen- för det mesta- att inte ställa klockan. Jag sover tills jag vaknar, det finns ingen som har med detta att göra. Min livsstil i det avseendet är enbart min så länge jag bor ensam med katten - och han får mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar