Jag blir fullständigt förstummad när jag hör människor fara ut mot sjuksköterskor som inte vill medverka vid en abort och anklaga dem för att inte vilja utföra sina arbetsuppgifter!
Så långt har vi alltså kommit i vårt samhälle att vi helt blundar för att ett foster har ett eget liv! Var har vi hamnat?
För mig är det stor skillnad på abort och abort. Jag anser inte att aborter ska förbjudas, men jag anser definitivt att gränsen för de tillåtna aborterna i Sverige ska sänkas till den normala nivån i Europa, nämligen 12:e veckan. (Vissa länder har 10:e veckan)
Att ha en tillåten abort upp till 18:e veckan utan någon som helst prövning och till 22:a veckan, då fostret i stort sett är livsdugligt, är för mig fullständigt absurt.
Men i Sverige ska vi skilja oss från alla andra länder i Europa! Vi ska vara de som leker världens änglar och ösa in flyktingar som vi inte kan ta hand om. Vi är de mest godtrogna, tror jag, om vi inte inser att vårt samhälle drastiskt förändras om vi tar in mängder av muslimer. Detta är ingen islamofobi, utan fakta!
Har vi blivit till ett folk av iskalla idioter, där vi tvingar människor som har valt ett yrke för att hjälpa och värna liv att utsläcka liv, och där vi inte kan se konsekvenser av våra beslut?
För övrigt får vi väl hoppas att det gäller att medverka vid sena aborter för sjuksköterskorna och inte att utföra sådana arbetsuppgifter, som man förhoppningsvis har läkare till!
Självklart måste det finnas en samvetsklausul! En abort går väl inte att jämföra med att neka en blodtransfusion, vilket man åberopar som tänkbar följd då exempelvis någon i Jehovas vittnen kanske inte skulle kunna utföra en sådan.
Hur ställer sig religiösa invandrare?Kommer de att vara lika iskalla inför aborter som svenska sjuksköterskor verkar vara? Eller är det risk för att det blir färre som vill bli sjuksköterskor i framtiden med de här kraven?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar