Det är faktiskt skönt att inte vara fanatiskt troende utan att försöka ha med sunda förnuftet i tron också!
Jag är övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud och att Kristus kom till jorden för att vi skulle lära känna Gud och hans vilja. Detta är min tolkning. Genom hans handlingar får vi ett rättesnöre för hur vi ska agera för att Guds rike ska bli verklighet på jorden, för att Guds vilja ska uppfyllas. Men oj, vad vi är långt ifrån detta!
Jag har inga bekymmer med jungfrufödseln. Det är så mycket som jag inte begriper ändå. Men att tro att vi ska få en ny kropp efter någon sorts uppståndelse, nej, det tror jag inte. Det eviga livet har nog en annan form.
Så behöver jag inte heller fundera över vem jag eventuellt ska möta i detta nya, eviga liv. Vilken fruktansvärd tanke med ett evigt liv! Och vilken röra det skulle bli där om vi återuppstod och mötte alla möjliga och omöjliga människor som vi har mött i livet. Nej, de tankarna har jag inte.
Inte heller tror jag att Kristi blod faktiskt finns i nattvarden och att brödet har förvandlats till hans kropp. För mig är nattvarden en symbolhandling.
Så jag väljer vad jag ska tro, men jag uppfattar det nog som att jag är på samma linje som många moderna präster inom Svenska kyrkan. Religionen kan inte bli absurd!
Absurd blir också kristendomen om man tror att man lever ett kristet liv genom att dagligen sitta och spy över andra människor i någon sorts total överlägsenhet, så som det finns präster och deras doakörer som gör.
Detta måste vara mycket, mycket långt från ett kristet leverne! Tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar