Jag skriver det igen, jag har blivit till en varannandagsmänniska numera. Igår körde jag ca 53 mil från vår huvudstad, där dottern med sambo och husdjur plus flera andra släktingar bor.
Idag är det inte mycket med mig. Detta är det pris jag betalar för åldern. Man blir tröttare. Tänker på förr när jag kunde komma hem efter en guidetur till Österrike, vara hemma ett dygn och tvätta och fara iväg tidigt med bussen dagen efter igen för direktkörning till Italien. Det var andra tider, en annan människa och en annan vikt. Det senaste är föränderligt, men inte åren!
1 kommentar:
Inte klokt vad man kunde hålla igång.
Vikt har jag haft samma i alla år. Den har nog ringa betydelse.
Det är meningen, lilla du, att du skall njuta ditt otium, och bara anstränga dej, när du lyfter pensionen.
Skicka en kommentar