Efter att ha växt upp i ett villaområde på Bellevue i Malmö och tillbringat somrarna vid Drevviken och på Östermalm i Stockholm hamnade jag, efter sju års Lundaboende, så småningom ute i byar på den skånska och blekingska landsbygden. Nu vill jag väl inte påstå att miljöerna som jag växte upp i var speciellt insiktsfulla, men de var annorlunda mot vad jag senare upplevde.
Det tog lång tid att fatta hur intressanta medmänniskorna var i byarna, och hur främmande alla från andra miljöer var.
Något av detta möter man i mycket inskränkta miljöer. Jag har just gett en kommentar angående motorcykelgäng på en prästblogg.
Prästerna där verkar, av kommentarerna att döma. att tro att varje människa som färdas på motorcykel hör till ett kriminellt nätverk.
Jag tänker i de sammanhangen på när en släkting till mig skulle tanka ute på landet och ett helt gäng motorcyklar stannade vid samma bensinstation. Det var ödsligt och han kände sig rädd. Så tog de av sina hjälmar och visade sina 50-60 åriga hårlösa huvuden.
Så är det nog. Många äldre herrar förverkligar en dröm på gamla dagar.
Motorcyklar är dyra och försäkringarna likaså.
Det finns många sätt att sprida fördomar. Inskränkta miljöer ger en god godgrund för sådana!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar