Där står människor som är livrädda för känslor, livrädda för konflikter, livrädda för att ta ställning- för att hylla honom som slängde ut månglarna ur templet, som lyfte fram de små människorna som var föraktade och icke-sedda av etablissemanget!
Här vänder och vrider de skriftlärde på ord och på bibelcitat om honom som så föraktfullt talade om fariséerna.
Jag undrar om han inte gråter i sin himmel- om han nu kan göra detta - över denna ockupation av en kyrka som instiftades för att visa på Kärlekens väg!
1 kommentar:
Mycket bra skrivet.
Säkert finns det allsköns blandning bland de kristna.
Vi människor uppnår aldrig någonsin det perfekta.
Gud finns antingen vi tror det eller ej, som vi dryftat tidigare. Sammalunda med Kristus. Han har funnits vare sig vi tror så eller inte. Det är det väsentligaste för mig.
Glad Påsk önskar jag dej.
Skicka en kommentar