Hur har man rätt att sekretessbelägga en utredning som sedan sägs ligga till grund för att någon ska lämna en tjänst? Det händer hårresande saker inom Svenska kyrkan, men ingen borde vara förvånad. Ja detta gällde inte mig för där var (vad jag vet, får jag väl säga) ingenting sekretessbelagt, inte ens de brev till en präst som jag trodde var det- vilket jag hade begärt att de skulle vara, och inte fått någon dementi på! En del av dem visades, berättade en styrelseledamot för mig, för andra styrelseledamöter om det var för alla eller enstaka vet jag inte, inte heller vet jag syftet med detta.
Andra saker som jag ville ha offentliga, som klagomål över detta, sekretessbelades- eller vad han kallade det- senare av högt ärade nuvarande ärkebiskopen, dåvarande biskop för Växjö stift, som således satt i Domkapitel. Man gör som man vill och får det som man vill ha det. Saken finns dokumenterad!
Men för att nu återgå till det första ärendet. Det kan finnas något mystiskt i detta, skulle man kunna få för sig. Känner man dem som insinuerar detta lite på pulsen är det ytterst banala och vanliga förhållanden. Men man försöker få det till att något döljs, som skulle vara mycket misskrediterande. Så är det garanterat inte, och detta kallas förtal.
Själv fick jag för någon vecka sedan höra att jag hade brutit samman gång på gång för många, många år sedan. Det är jag inte medveten om. När var detta?
Förbannad har jag varit, och det har hänt att jag gått i ilska, men sammanbrott ligger liksom inte till för mig! Men man bryter kanske samman om man blir ilsken på någon!?
Och kanske är det så att om man är temperatmentsfull och blir förbannad eller säger något till någon på skarpen, då räknas man som psykiskt otillräknelig hos en del mera disciplinerade och behärskade personer. Så är det nog. Du ska vara behärskad, hålla polityren och sedan kan du ljuga och hitta på vad som helst, det har ingen betydelse.
Idag är jag trött på folk! Oändligt trött på människor!
Förr var jag rädd för många saker. De rädslorna har släppt.
Nu är jag bara rädd för en sak; för människor!
Men nu ska jag baka till en kvinnofrukost och sätta på musik som rensar huvudet!
2 kommentarer:
Det där med sekretessen är en märklig sak. I domkapitlen bestämmer man vad som är sekretess och inte utifrån hur man vill att ett ärende ska se ut.
Ja, jag begriper ingenting av det där, det verkar godtyckligt, tycker jag.
Skicka en kommentar