Förr och nu

Hur kunde man vara som man var förr i tiden? Då kunde jag svepa hem efter tio dagars reseledande vid Gardasjön, slänga i smutstvätten och fara vidare till exempelvis Österrike efter en dag. Jag minns inte ens att jag kände mig speciellt trött.
Nu är så mycket höga berg som jag ska över.
Idag har jag ordnat en kvinnofrukost för Kvinnor i Svenska kyrkan i Lunds stift i vårt församlingshem. Det kändes lite nervöst att vara ensam om detta, för tänk man kan ju få värk eller feber eller ont i magen. Detta är ålderns baksida, tycker jag.
Men det gick bra. Jag släpade ner bröd, ost, skinka, marmelad, youghurt, juice, vindruvor, tomater och gurka och hembakad apelsinsockerkaka. Kaffet lagade jag där. Plus cd-spelare och apparat för visning blev det en hel del att kånka på. De anmälda kom samtliga och föreläsningen om Hildegard av Bingen som Margareta Skantze höll var mycket inspirerande och intressant.

Tänk att denna medeltida nunna först betraktades som psykiskt instabil och ofta var sängliggande i värk och magsmärtor. Intressant.
Först antogs hon vara besatt av djävulen, men senare blev hon förklarad för profetissa, och nu håller hon på att bli helgonförklarad av påven. Niohundra år efter sin levnad.
Hildegard av Bingen hade många strängar på sin lyra, inte minst musiken. Hon ska bland annat ha skrivit den första operan, och hon är också känd för sina målningar.
Medeltiden fascinerar mig. Jag ska läsa mycket mer om den.

Böcker om den har jag gott om. Det är väl tid att börja läsa de olästa, livet är inte oändligt.

Bilden är målad av H.av B.