Nu försöker biskop Per Eckerdal släta över tillståndet i församlingen i Kinna. Han har samtalat med kyrkoherden Owe Johansson, och de är överens om att man inte ska försöka omvända homosexuella till heterosexuella. Det var väl bra!
Tydligen blev trycket för hårt på Kinnas kyrkoherde. Därmed kan också hans biskop försöka få det till att det hela inte var så farligt och att kyrkoherdens negativa inställning till vigsel av samkönade par inte indirekt blev orsak till förföljelsen och misshandeln av de nygifta männen där.
Alltså kan man konstatera att kyrkoherden verkar ha gjort en så kallad pudel och att friden har lägrat sig i stiftet- åtminstone tills det blir tal om en regnbågsmässa i Kinna, kan man förmoda...
Det här påminner mig om något. Jag kände detta starkt, och så kom jag på vad det var.
I Ronneby drev man 1679 en häxprocess mot tre kvinnor. En av dem blev förvisad, men två blev dömda till döden genom att brännas. Den äldsta dog av tortyr före bränningen. Men då trädde de kyrkliga företrädare, som hade lett häxprocessen, nämligen kyrkoherden, sedermera biskopen Knut Hahn och hans kaplan fram, och fick det till att kvinnorna först skulle halshuggas innan de brändes.
På grund av detta har de ansetts vara humana!!!
Det är väl bra om man kan hålla tummen i ögat på de där mörkerkrafterna som fortfarande lever ett under-ytan liv i Svenska kyrkan!
Men som vanligt är spyklubben igång på den före detta ölandskomministerns blogg för fullt redan nu på morgonen. Nu brinner det en riktig eld, så klart! Då får man upp ångan extra mycket! Här blandas Svenska kyrkans folk och katoliker i kritiken av det som man ser som förfallet inom Svenska kyrkan. Vad nu katolikerna har med Svenska kyrkan att göra! Kan de inte ägna sig åt det egna, eventuella förfallet i stället?
Fast en av debattörerna är nog klok, för denne inser att ingen seger är vunnen (för här är kyrkan en total maktkamp!), utan att det nog mera just kommer att ses som att kyrkoherde Owe Johansson har gjort en pudel och fått inrätta sig till en del i ledet, det vill säga att följa Kyrkomötets beslut utan ett hörbart trilskande under ytan!
För vad ska prägla kyrkliga sammanhang, om det ska vara rätt och passande, om inte just konsensus!
Därför ses naturligtvis ölandsprästen och hans fan club- som alltså också består av flera katoliker- mera som en kvarlevande reminiscens från en förgången och oupplyst tid, som snart totalt är passerad, även om en och annan mer eller mindre senil gamling kanske fortsätter att gagga ett tag till! Det får man väl ha överseende med så länge de är maktlösa i sammanhanget!
Och i natt har jag sovit jättelänge och känner mig ganska pigg nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar