Jag kom hit från Skåne sommaren 1979 som lärare på folkhögskolan här i byn och föreståndare för de korta kurserna. Sedan veckopendlade jag i två år, innan jag blev riktigt bofast. Nu har jag varit här i 35 år, fast under de åren har jag jobbat på annat håll i nio år och endast haft mitt hus som ett fritidshus under de åren. På hösten 1999 kom jag tillbaka, och sedan har jag bott här. Jag är trött. Det blir man här. Man blir jättetrött. Varför? Jo, allting går så förtvivlat långsamt för en person med mitt temperament. Saker kommer ibland inte till skott. för vägen till målet blir så tillkrånglad och konstig.
Nu ska det storsatsas på turismen. Ska. Inte har. Alltid ska.
Då måste man bilda någon sorts omfattande bolag för marknadsföring och samverkan. Och så har man ändrat loggan, och nu får det inte längre heta; "Blekinge, Sveriges trädgård", utan nu ska det heta "Blekinge - underbara vatten."
Varför bygger man inte på det man redan har? Varför ska man arbeta bort något som är ett begrepp för människor på andra orter?
Varför sätter man inte igång med nätverksbyggande på andra platser i stället för att snurra i det egna med projekt och ett evigt diskuterande.
Min pensionärsförening har nu kommit med idén att man ska kunna få hjälp som anhörig till en sjuk eller som sjuk ensamstående. Så bra, tyckte jag. Fast det låg långt fram i tiden, för först skulle man få det till ett projekt, och så skulle man starta studiecirklar för diskussion och undersökningar av frågeställningar som har kommit fram vid kartläggning av behovet. Sedan ska man, om det finns behov, bilda en frivilligorganisation som grund för en handlingsplan.
Puh!
Kunde man inte bara ha några frivilliga och deras telefonnummer som kanske kunde ge en handräckning när det behövdes? Varför allt detta krångel?
I byn ska man också satsa på turism. Då måste man starta en turismutbildning! Helt sanslöst. Inte måste man starta en turismutbildning i ett län som dräller av utbildat turistfolk och guider som inte har fått jobb.
Det är alltså tillkrånglat! Man tänker invecklat på något sätt, överarbetar och arbetar nog många gånger därmed bort från målet.
Risken är därför stor att målet helt enkelt missas för att folk tröttnar på vägen när man aldrig verkar komma till skott.
2 kommentarer:
Demokratin innebär att man låter en fråga gå genom olika filter innan beslut tas. det är aningen obekvämt och tar dit. Men diktatur tar snabbare beslut...
Det handlar knappast om varken demokrati eller diktatur. Man krånglar verkligen till allt här, bygger upp konstiga grupper och gör onödiga projekt. Man behöver ju knappast ha ett projekt med föreläsningar och studiecirklar för att man ska hjälpa en människa som är sjuk att handla någon gång! Det mesta går till så där.
Skicka en kommentar