Det är något konstigt i kyrkan. Man ska tydligen förlåta allt. Man ska tänka på hur de stackars människorna som kränker en och psykar en har haft det eller har det, och så ska man förlåta.
Gör judarna det också? Förlåter de koncentrationslägren? Tycker att det är synd om de stackarna som torterade dem?
Varför pläderar man för detta som är totalt, mentalt ohygieniskt?
Skulle man säga så till ett barn som blev slaget? Att det bara ska förlåta exempelvis en förälder som slår det?
Varför är det mera legitimt att förlåta gamla föräldrar som psykiskt misshandlar sitt barn, som kränker och nedvärderar det och får det att krympa?
Ingen ska tolerera misshandel, och inte heller förlåta den, och absolut inte förlåta så att det är fritt fram för den som misshandlar att fortsätta kränkningarna.
Hur kan man säga till en person som uppenbart far fruktansvärt illa i förhållande till sin förälder att han/hon är oändligt älskad. Ja, det måste väl vara av Gud då.
Hur sjuk kan kyrkan vara egentligen?
3 kommentarer:
Det är inte bara något konstigt i kyrkan. Det är något konstigt med hela den kristna religionen.
Förlåta eller hämnas? Det är frågan. Ska den, som drabbas av hämnden, hämnas i sin tur? Det leder ju till en våldsspiral, som aldrig tar slut. Så var det i vårt land före kristnandet.
Hämnas? Vem har nämnt ordet hämnd? Inte jag i vart fall. Här handlade det ju bara om att inte låta sig kränkas av sin mor. Ingen har skrivit något om att hämnas på henne.
Genom förlåtelse sätter man punkt och går vidare.
Jesus sa: Gå och synda icke härefter. Det kan vi också säga till dem vi förlåter.
Jesus sa också: Den som är fri från synd, kaste första stenen. Det handlade faktiskt att verkställa en dödsdom. Jesus har inte förbjudit någon att förmana andra så att de inte ska synda.
Förlåtelse är inte detsamma som avlat. Den som har stulit ska återgälda det han stulit, trots att han blivit förlåten. Den som behåller stöldgods upprepar sin synd varje dag.
Skicka en kommentar