Vi har säkert alla mött den sortens människor som absolut inte verkar höra vad man säger till dem. Det är nästan kusligt för man kan lätt tro att det man säger inte hörs och det man skriver inte syns. De kör sitt eget race fullständigt hänsynslöst utan tanke på vad den andre/ de andre vill.
Ibland tänker jag när jag möter sådana personer att de är urtypen för att vara våldtäktsmän, sådana män som inte begriper att nej är nej!
Kyrkovalet närmar sig, och som valarbetare har man nu en massa kuvert som ska delas ut. I den här veckan har jag troligen årets sista guidning, den här gången på engelska.
Sedan ska jag tänka. Hur länge efter 70 ska man jobba? Men innan jag kommer så långt är det möten och konferenser. Och trots allt ger ju guidningarna extra klirr i kassan och turistfolk är oftast jättetrevliga människor.
Nu närmar sig hösten med alla underbara färger och den mjuka luften, min bästa tid! Och floxen blommar i trädgården och det finns fortfarande rosor på de nysatta rosenbuskarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar