Svenska kyrkans anställda kan vara väldigt bra på olika former av kränkningar. Det behövs människor som kan ge hals om sådant.
Som att de inte svarar en till exempel om man skickar ett mejl till dem. Detta har jag varit med om många gånger.
Jag har också varit med om att mina åsikter inte är värda att stå kvar på biskop Åke Bonniers blogg. Senast gick jag in och svarade den person, som nog senare visade sig vara falskspelande, efter vad jag tror. Mitt svar plockades bort av "pastorala skäl" tillsammans med ett par andra visserligen, men dock.
Då ska man kanske inte ha en öppen blogg, om man inte kan acceptera att människor kommenterar det som skrivs. Det fanns inget som helst kränkande i det jag framförde.
Kan man som biskop plocka bort vad en 70-årig, livserfaren kvinna skriver, då tycker jag faktiskt att det är ganska så illa!
Respektlöst i allra högsta grad!
Men så ska jag inte heller skriva mer på hans blogg. Den är nog för fin för mig! Eller kan man som biskop kanske rent av vara för fin för Svenska kyrkan?
3 kommentarer:
Bra Lisbeth!
Tack Vally!
Jag gillar inte machostil- vem som än har den- och inte ens om de klär den i "pastorala skäl". Tror inte att han hade plockat bort en kommentar från en präst, vad som än stod i den!
Det var en tredje person, som krävde att biskopen skulle ta bort kommentarer från mig och nya tant lila, med motiveringen att det var fel att ge råd till den eventuellt hjälpsökande personen.
Jag svarade att då borde biskopen också plocka bort kommentarerna från den klagande personen, för han hade ju också givit råd. Han ville tydligen ha monopol på det.
Men hans råd var ju - även om han inte skrev det i klartext - att man fullständigt ska koppla bort Gud i svåra situationer. Då ska kyrkan tydligen leka psykmottagning. Nu betvivlar jag inte alls att man kan bli "frisk genom Jesus". Men här handlade det ju om att "präster och diakoner" har stor erfarenhet att hjälpa i svåra situationer och "ge råd".
Vilken besvikelse för en person som brottas med en religiös konflikt inom sig, att erbjudas något slags psykoterapi av kyrkan i stället för vägledning i den religiösa frågan! Den hjälpsökande (om det nu vara äkta) måste väl ändå tillerkännas att vara kompetent nog att själv avgöra vilken typ av hjälp som han /hon vill ha. Man går inte till kyrkan för att prästen ska opera bort blindtarmen. Men kanske för att be till Gud om ett mirakel, så att det onda försvinner.
Jag tycker nog att alla kommentarer på en biskopsblogg ska förhandsgranskas före publicering. Om så hade skett, hade ju biskopen själv kunnat bli den första (och eventuellt enda) som svarat. Men denne biskop verkar ju ha någon konstig ultraliberal idé om yttrandefrihet, som bara ska begränsas av "pastorala" skäl.
Skicka en kommentar