Igår var det sedvanligt skrivarklubbsmöte på Skomakartorpet, en bit hemifrån mitt, och jag tänkte att platsen var så pass lätt att hitta att jag inte skulle behöva samåka med de andra. För säkerhets skull kollade jag på nätet innan jag körde. Jo, när man kom till Björkeryd skulle det finnas en skylt. Den såg jag inte och vek av på fel väg.
Jag körde länge där, såg några enstaka hus, men inga människor. Då funderade jag på att bara köra hem igen i stället, vände bilen och började köra tillbaka. Men efter ett tag såg jag den första människan jag sett på hela vägen, en man som rastade sin hund. Det visade sig vara min husläkare som bor en bit därifrån. Han dirigerade mig rätt, och jag kom fram cirka en halvtimme sen.
Så är det kanske i Livet också. Att vi inte ser vägskylten dit vi ska gå utan bara irrar runt i någon sorts förvirring. Visst är det bra då om man hittar någon som kan visa på rätt väg?
till slut kom jag fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar