Många, många människor på jorden kallar sig kristna. Men vad innebär då detta? Man kanske tror på Kristus som en inkarnation av Gud, man tror kanske på Kristus som en vägvisare i livet, man vill ha en modell för hur man ska leva. Är det så?
Nja, kanske ibland. Själv upplever jag Jesus som tillräckligt obstinat för att vara en modell i mitt liv. Någon som lyfte de ordlösa och maktlösa ut i ljuset och gav dem kraft och hopp.
Men när man läser vad folk skriver om sin tro verkar det vara något helt annat än detta som lockar. Det verkar vara som om de kallar sig kristna för att de tror att de har fått syndernas förlåtelse genom Kristi död på korset och att de är utlovade ett evigt liv. Dessutom ska de möta sina döda släktingar efter döden.
Jesus talade i liknelser för att bli begriplig. Varför kan man då inte se att också mycket i Bibeln med all sannolikhet är liknelser, symboler? För mig är det självklart att ett evigt liv inte betyder någon sorts uppväckelse från de döda i fysisk form. Jag tror att det eviga livet finns som ett parallelliv här och nu och att vi efter döden uppgår i det.
Det finns också en sorts själslig död, ett tillstånd som är som torr sand. Är det inte detta som Kristus ska uppväcka oss från, för att göra oss till levande människor som kan ge hjälp till gudsrikets utbredande?
Om kristendomen inte hade varit så fokuserad på det hinsides, hade kanske kristendomen kunnat växa bland oss människor!
4 kommentarer:
Är det inte att förminska Gud att säga att Kristus bara var det ena ELLER det andra? Han kanske var både och? Både Gud och människa. En som uppväcker själsligt döda här och nu OCH återuppväcker de själsligt levande men fysiskt döda på yttersta dagen. Varför sätta detta mot varandra?
Jag är en av dem som tror att jag har fått syndernas förlåtelse genom Kristi kors och att vi kommer att få återförenas med våra kära efter döden. Är mycket glad och tacksam över detta.
Så bra för dig, Anonym! Hoppas att inte de som exempelvis blivit mördade av en nära anhörig behöver möta denna igen efter döden! Det vore väl ett öde! Och tänk på alla konstiga relationer med partner ett, två, tre och alla olika äktenskap. Det måste bli en röra utan dess like i det eviga livet! Gud bevare mig från det!
Kanske Jesus kan vara mer än bara en sak?
Kanske han både kan vara föredömet som visat oss vägen och beviset på nåden som förlåter våra brister, tillkortakommanden och synder?
För om inte synden och förlåtselsen finns så faller kristen tro ihop. Då blir det bara en morallära som vilken annan morallära som helst.
Men när vi vet att vi kan försöka och att det är ok att misslyckas så skapas möjligheterna till att trots allt göra NÅGOT.
Och vi kan få bli sedda och ianspråktagna trots att vi är långt ifrån perfekta.
Skicka en kommentar