Men den självbild vi har är inte fristående, utan den i sin tur hänger naturligtvis samman med vad andra människor runt en visar oss. I en miljö där du blir förkastad eller inte uppskattad för den du är krymper du och blir till slut så liten, så liten.
När drevet går runt en och man bara målas i svart, är det som om man befinner sig i en Kafkaroman, man hittar inte ut ur labyrinterna.
Människor som är lite djärva och vågar olika saker i sina liv får nog alltid räkna med att det kan bli motgångar också. Kanske går livet för den sortens människor mera upp och ner än för andra.
Med åren har jag börjat dra mig från kontakter som jag märker inte påverkar mitt liv positivt. Det har varit tuffa beslut ibland, för det har några gånger handlat om mycket gamla vänner eller snarare väninnor. Men en dag ser man vilken roll man har intagit. Och är den rollen negativ och befäst sedan flera årtionden då finns det nog inte så mycket att göra. Man får starta på nytt med nya människor.
Vi måste alla ha syre. Då ska vi också se till att vi lever i en syrerik miljö. Annars måste vi öppna fönstren för att få in luft eller för att hoppa ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar