lördag 27 augusti 2011

Frustration i tristess?

De flesta vet väl hur det är när livet är tufft. Då önskar man bara att dagarna ska vara helt vanliga dagar, och de får gärna vara hur grå som helst.
Jag minns hur jag inför två olika operationer stod i fönstret på sjukhuset och såg människor komma i sina bilar till jobbet eller fara iväg till ett sådant, och jag minns hur jag önskade att jag var en av dem och inte en som skulle läggas på en bår, sövas ner och skäras i. Av hela mitt hjärta ville jag ha dagen som en helt vanlig dag. Och det kan vara situationer som är ännu värre, när någon anhörig är sjuk eller döende.

Men, frånsett detta, tänker jag ofta på det trista intryck jag får av vårt land när jag kör bil på olika håll. Några ödsliga pizzerior, ibland med spelautomater, tomma gator, tomma trädgårdar... Om vi åtminstone hade haft varierade restauranger också ute i de små orterna och om det hade funnits flera kaféer med hembakade kakor. Nej, detta ensidiga pizzeriande. Men jag gillar pizza, och jag gillar hamburgare på Mc Donalds också. Trots detta.

Tråkiga, passionslösa tv-program, människor som är mera intresserade av råsex och pedofili än av ömhet och passion. Vad blir det av oss här?
Tänker jag när jag läser ölandsprästens blogg och dessa ständigt kverulerande människor på jakt efter fel hos någon eller några, inbillat utestängda från en kyrka, där man struntar i om de är med eller ej och inte alls är så intresserade av dem att man skulle komma på idén att stänga dem ute. De får vara där de är, om de är med på tåget är deras sak, ingen bryr sig. Kanske längtar de efter dramatik, av att vara någon, betyda något, få ge utlopp för känslor. Vad är det annars som gör deras ständiga felsökande hos inbillade fiender?
Och när vi körde på Öland för några dagar sedan tänkte jag att det kanske inte är så konstigt om folk börjar inbilla sig både det ena och det andra här. För några år sedan hade vi ju en frikyrkopastor där som trodde att män jagade kvigor, eller vad det var, på Alvaret, eller annorstädes. Kanske gör tomheten att man nästan börjar hallucinera!?

Inga kommentarer: